Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Buffande kor på grönbete

Annons

Varje vår när det blivit någorlunda torrt i markerna och stängslen är på plats släpper Magnus Olsson och hans far Gunnar ut korna för sommaren.

Tidigt på måndagsmorgonen var det dags för de 80 mjölkkorna att få se vårhimlen.

Gunnar gick ner till hagen och ringde upp till sonen som stod beredd vid ladugården.

- Nu kan du öppna, hojtade han.

Den svarta ladugårdsdörren öppnades. Först hände inget. Sedan tittade två bruna huvuden försiktigt ut.

Helt plötsligt brakade massor med 500-kilos kor ut på grusstigen som leder ner till den lockande gröna hagen.

De knuffades, buffades och sparkade med bakbenen för att komma först ut på den grönskande ängen.

En del tog det mer coolt och stannade för att lukta på maskrosor i dikeskanten.

De cirka 170 korna på Olssons gård går lösa inne i ladugården året runt, därför är det inte lika stor dramatik när de ska ut.

- Förr, när de stod bundna så var det alltid bråk om rangordningen när de skulle ut, men nu har de rangordningen redan klar, berättar Gunnar Olsson.

Tillgången på grönt friskt gräs fick korna att nästan bli tokiga av glädje. De tog höga skutt i luften, sparkade med bakbenen och gnuggade huvudena i grönskan.

Bredvid stod Magnus och Gunnar Olsson och tittade. Och de log brett åt djurens krumbukter.

- Det är alltid roligt och skönt att släppa ut dem, säger Magnus.

Än så länge får korna nöja sig med att vara ute på dagen, när kvällen kommer får de återvända in i ladugården för att mjölkas och att äta.

- Men mitt i sommaren är de ute mest hela tiden, berättar Gunnar Olsson.

Djurskyddslagen säger att kor måste släppas ut en viss tid om året. Något som Olssons gård även gjorde innan lagen kom till.

- Vi måste ta ut dem i olika grupper, annars går det inte, förklarar Magnus Olsson.

En del av kvigorna har redan varit ute en vecka, men nästa gäng kvigor får vänta kvar inomhus en vecka till innan det blir deras tur att beta gröngräs.

Högljudda muuuun hördes inifrån den rödmålade ladugården i går när deras kompisar fick komma ut.

- De råmar för att de är rejält avundsjuka, säger Magnus Olsson.

MARIA SVENSSON

Mer läsning

Annons