Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brunnsvik - en viktig hållplats i livet

Annons

Många gånger har jag vandrat på de stigar som Forsslund skriver om i "Storgårdsblomster "som utkom 1901. Jag kan se honom framför mig, iklädd spetsbyxor och benlindor, ivrigt småspringande uppför de branta backarna mot Lekomberg. Eller åkande på långa skidor upp mot Rösjön, Gussjön och Gillermarken. Hem mot Storgården gick det i "sjungande susande fart". Kanske var det under en sådan utflykt som tankarna på en "bygdeskola" i Brunnsvik föddes. Det blev en folkhögskola och första kursen startade 1906.

Inte långt från Forsslunds grav hittar man Alf Ahlbergs. Han vilar där sedan 1979. Han var rektor på Brunnsvik 1932-1959. På hans gravsten kan man läsa: "Med oändlig tacksamhet för de strålar av gudasänd glans, som oförskyllt fallit på min väg". Det är ett citat ur memoarboken "Mina år på Brunnsvik".

Brunnsvik är nog Sveriges mest kända folkhögskola! Raden av berömda män och kvinnor som verkat på Brunnsvik kunde göras lång. Det får räcka med Rickard Sandler, utrikesministern, Torsten Fogelqvist, ledamot av Svenska akademin, radiochefen, Yngve Hugo. Bland elever kan nämnas Arne Geijer, Nyhammarspojken som blev LO-chef. Mest känd är nog ändå skalden Dan Anderson, som var elev på skolan 1914-1915. En annan var poeten Stig Sjödin på 30-talet. Han uppmanade sina kurskamrater att "Gå upp till laven på Lekombergs gruva, se ut över Vaina sjö, andas."

När jag och min familj bosatt oss i Sörvik 1959, blev Brunnsvik ett självklart utflyktsmål för oss. Brunnsvikarnas förbund och ortens befolkning firade av tradition midsommaren nere vid Storgården. Majstången restes under vaktmästaren Folke Anderssons ledning.

Året runt kunde vi låna böcker på folkhögskolan. Biblioteket stod alltid öppet.

1960-talet var en brytningstid i samhället. Brunnsvik låg ett steg före i umgängesformerna. I skolan i Sörvik envisades jag med att lära barnen säga "god dag" och "magistern", inte "hej och du". Barnen från Brunnsvik var vana att säga du till alla vuxna. Efter några år var det inga problem längre, alla sa du i hela Sverige. CG Lindell blev rektor efter Alf Ahlberg 1959.

Vi blev snart bekanta med Brunnsviksbarnens föräldrar. Flera av dem var lärare på folkhögskolan under början av 60-talet. Till exempel Sämund, Eneborg, Niwong, Enegren, Rosenberg och Pedersen. Lite senare kom Irina och Henry Blid. De var ofta ute i folkbildningsarbete i Afrika.

Den "röda vågen" nådde även Brunnsvik. Man kunde läsa i tidningarna om att det rådde en viss turbulens på skolan. Men alla traditioner kastades inte över ända. En dag, det kan ha varit 1970, skulle jag träffa några personer i förra matsalen, där det är dagrum nu.

I trappan möttes jag av allsång, "Till min syster" av Dan Andersson. Jag kände igen stämningen från min egen folkhögskoletid och blev rörd.

ABF bildades 1912 på initiativ av Rickard Sandler. Tillsammans med LO och KF blev ABF ägare till Brunnsviks folkhögskola. ABF:s 70-års firande sommaren 1982 minns jag väl. Järnvägstrafiken var nedlagd sedan länge, men dagen till ära kunde man åka tåg efter ånglok från Ludvika till Brunnsvik. Rälsen var ännu kvar.

Det hade byggts upp en plattform, där hållplatsen fanns en gång. Röda fanor visade vägen upp till skolan. Sten Andersson, som blev utrikesminister några månader senare, talade. Grekiskan Melina - "Aldrig på en söndag" - Mercouri, deltog i festen. Arja Saionmaa sjöng. Efteråt trängde jag mig fram för att köpa sångerskans senaste skiva, med namnteckning.

Som pensionär var det en stor fördel att bo nära Brunnsvik. Där kunde jag läsa tidningar och tidskrifter på Sveriges största folkhögskolebibliotek. Bibliotekarien, Christina Garbergs-Gunn, tipsade om när Brunnsvik skulle få författarbesök. Vi var välkomna. Det var många trevliga kvällar under takåsarna i Gamla matsalen.

Fina konstutställningar har vi sett under årens lopp. Lokala konstnärer har visat upp sina alster. Jag minns på rak arm Marianne Kjällgren, Sivert Åkerström och Reidar Falk. Ibland kunde vi gå till Brunnsvik och se på film eller teater gratis.

Vi har mycket att tacka Brunnsvik för. KF har ett gammalt fint motto: "Ej tjäna på andra, tjäna varandra." Något av den andan tycks leva på Brunnsvik, som är ett värdefullt kulturcentrum i Ludvikabygden.

När vi hade en studiecirkel om Sörviks skolas historia, fick vi använda folkhögskolans lokaler för en "halvfärdig" utställning. Där kunde besökarna bidra med namn på gamla skolelever och andra uppgifter.

Som tack för utställningen fick jag en bok som hette "Århundradets ordmusik". Den gav upphov till flera års studiecirklar inom SKS. Vi kallade dem Lyriksamtal. Det blev fler utställningar med åren. En med Gustaf Reimers fotografier från Sörviksbygden.

Deltagarna i Brunnsvikarnas förbunds midsommarfirande brukar på midsommardagens kväll vandra upp till Lekombergs gruvområde och se på utsikten. Då har jag varit med och berättat om gruvan.

En ringa gentjänst för allt vi fått uppleva som grannar till Brunnsvik. Det är en skola för hembygden, som Forsslund tänkte sig. Och mycket mer.

TORE JOHANSSON

Mer läsning

Annons