Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bruksandan som dikter

Annons

- Jag har skrivit om en del original och försökt ta fram miljön på den tiden. Man träffade en del intressanta gubbar från generationenerna före mig, säger han.

Petter Johan, rundmagad, glad och trind, Fia Sjöstrand, Sotar-Erik, Sven Östlund vid ugnen, är exempel på människor som Jan Forsberg minns i sina dikter.

"Mentaliteten på bruket, kunde kanske av utomstående upfattas som snäv. Men i den urbota bruksandan förställde man inte det egna jaget, skriver Forsberg i förordet.

Innan han själv lämnade bruket som 18-åring hann han med att prova på det hårda slitet vid valsugnen i järnverket.

- Hettan slog emot ansiktet och ibland fick man ta i så det svartnade för ögonen.

Året var 1957 då Jan Forsberg lämnade bruket.

- Jag flyttade ända till Säter. Det var en lång väg att bryta upp från bruket, säger han och skrattar.

De sista 40 åren, innan han gick i pension, jobbade han på fängelset i Falun.

- När det stängdes igen för gott hade jag bara något år kvar till pensionen.

Många händelser genom åren har han låtit falla i glömska, men minnena från ungdomen har han tecknat ned genom åren.

Nu finns de samlade i diktsamlingen Bruksbarn.

- Det ligger några exemplar ute i Bengtsboden och jag ska höra mig för med bokhandeln om de vill ta in några exemplar, säger han.

MATS NILSSON

Mer läsning

Annons