Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brotten lockar inte längre

Annons

Vi har bestämt träff vid Grillhuset.

De kommer på en moped. De har svarta byxor och svarta t-tröjor på sig. Och så varsin skärmmössa att dra ner för ansiktet.

Vi slår oss ner mellan paviljongen och hjulet. Stånggångarna rör sig mekaniskt över våra huvuden. Och värmen håller samhället i ett järngrepp.

Efter många år som brottslingar är de väl bevandrade i rättsväsendets terminologi.

- Vi har rätt många prickar nu. Vi får vänta med körkortet till vi blir 25 år. Det är ingen höjdare, säger Tommy och Johan.

Förra helgen fick de ett återfall. De hade varit i Leksand och festat. De stal en skrotbil och körde ända till Borlänge. Och Tommy var påverkad. Senare dumpades bilen i Ål-Kilen. Polisen kom och än en gång fick de åka in.

Men nu har de tröttnat. De vill inte sitta i fängelse, som deras äldre kompisar gör. Och så vill de varna de yngre.

- Det är inte kul att åka fast. Man skäms. Och så har folk börjat att titta snett på en. Kompisar undrar vad man håller på med, säger Tommy.

Tommy och Johan har ungefär samma uppväxt. De har "låssas farsor" och ensamstående mammor. En av "låssas farsan" är också kriminell.

Tommy: Det började i femman. Jag fick kontakt med äldre kompisar som gick på hasch och gjorde inbrott. jag såg upp till dem. När Jag kom hem sent på kvällarna ljög jag för morsan. Sa att jag hade varit hos en kompis och tittat på video. Men i stället hade jag varit ute och stulit. Man var tuff. Man var någon och gänget skyddade en. Men man fick inte skvallra. Då fick man stryk.

Daniel: Det var väl i femman-sexan. Jag var ute nästan varje helg och festade. Morsan sket jag i. Så kom man in i ett gäng. Skolan struntade jag i. Jag hade tusen kvarsittningstimmar. När jag fick skäll hemma blev jag förbannad. Gick upp på mitt rum och slog sönder väggen.

Men nu har grabbarna tröttnat på att vara ute och härja. De har bara varandra nu. För gänget är splittrat och många av medlemmarna sitter inne.

Nu vill de gå vidare. Både Tommy och Johan vill läsa på individuella programmet i höst. Och senare kanske jobba antingen som lastbilschaufför eller bilmekaniker. Tommy har också fått en flickvän vilket har räddat honom. För nu får han prata av sig.

Tommy: Det som är viktigt nu är att jag kan säga nej. Jag behöver inte ut längre på samma sätt som förut. Suget är borta.

Grabbarna hoppar upp på mopeden. Vi tar farväl och de åker i väg och försvinner i backen.

MATS LINDSTRÖM

Mer läsning

Annons