Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brev till ledarsidan: Kraftsamling mot rökningen

Annons

Ledaren i FK tog i fredags upp ett ämne, nämligen rökningen som nu oroväckande tycks öka hos svenska folket. Jag, Christina Sätterberg, har under många år arbetat med tobaksfrågan både som lärare och inom Landstinget Dalarna.

Jag tycker mig uppleva en viss uppgivenhet hos ledarskribenten: "Sannolikt finns i praktiken få möjligheter till annan moteld mot blossandet än fortsatt informerande. Med den tveksamma verkan det hava kan."

Det är sant att vi har arbetat mycket med information och kampanjer tidigare. Det har gett resultat så till vida att i dag vet alla att det är farligt att röka. Vi har också färre rökare i vårt land än i andra länder.

Vad vi nu ser kan vara resultat av att det aktiva arbetet mot tobak har avstannat både nationellt och lokalt. Frågan är inte aktuell på samma sätt som tidigare.

Hur skall vi nu gå vidare för att förhindra att barn och ungdomar - tobaksindustrins viktigaste målgrupp- börjar röka?

Jag håller helt med om att enbart information och kampanjer inte är tillräckligt. Det går inte att informera bort ett problem. Vi människor är inte rationella och handlar inte alltid efter vår kunskap om hur vi bör leva för att bibehålla en god hälsa. Det är andra saker som styr. Att hjälpa ungdomar att hitta motivationen att fortsätta ett tobaksfritt liv är viktigt. Likaså att hjälpa rökare att hitta sin motivation att sluta.

Det räcker emellertid inte att det är några få eldsjälar inom sjukvården, skolan, Visir etc som jobbar med detta gigantiska folkhälsoproblem som "en-vid-sidan-om-verksamhet". 8000 dör varje år i Sverige. Samhällets kostnader är enorma.

Det är dags att gå vidare från eldsjälar till att detta gäller oss alla i hela samhället. Det här handlar inte bara om tobaken. Vi ser en ökning även för alkohol och narkotika som är alarmerande. Det finns starka kopplingar mellan rökning och andra droger. Vi måste nu lämna informationsstadiet och få ett bredare och djupare engagemang från alla aktörer i samhället och hjälpas åt att skapa stödjande miljöer.

Hur skulle det då kunna se ut?

Sjukvården: Sjukvårdspersonalen har en kunskap som är viktig att ge patienten. Många läkare är otydliga. Forskning visar att läkarens samtal om patientens rökning är den mest effektiva avvänjningsmetoden.

Kommunen: Varje kommun bör ha en drogpolicy där tobaken finns med. Finns handlingsplaner för skolan och fritidsverksamheten? Många lärare säger att det inte finns någon fortbildning alls i dessa frågor.

Idrottsrörelsen: Här finns många barn och ungdomar. Har alla föreningar väl förankrade policydokument?

Kyrkan: Kyrkan har omfattande ungdomsverksamhet. Hur kan dessa frågor komma in här?

Restauranger/Caféer: Vad kan göras här?

Sist men inte minst: Vad kan jag som vuxen göra för att ta mitt ansvar och inte bara förlita mig på andra och samhället?

Vi vet att det finns många bra verksamheter redan och att mycket görs för att stärka barn och ungdomar så att de orkar stå emot alla destruktiva krafter i samhället. Men vi får aldrig slå oss till ro och tro att vi gjort nog. Motkrafterna vilar aldrig. Vi behöver nu en kraftsamling från alla i samhället där var och en ser sin roll och sina möjligheter i detta viktiga arbete.

Gör något nu då staten tillfört kommuner och landsting avsevärda resurser som stöd att arbeta med drogfrågor. Är ni som företrädare för kommuner och landsting beredda att anta utmaningen?

CHRISTINA SÄTTERBERG

Mer läsning

Annons