Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Branden berikade Gunilla

Annons

Som författare av och regissör för bygdespelen vid Ängsholn och flera andra teateruppsättningar har Gunilla Wennberg skapat "bilder" som etsat sig fast på många människors näthinnor.

Men själv tycker hon inte om att fotograferas och hon beskriver sig som en social eremit eller möjligen en eremit med sociala drag.

– Förstå mig rätt, jag tycker om människor och att umgås, men har också ett stort behov av att vara ensam, förklarar hon.

Men under en och en halv månad har hon levt i något av ett kollektiv – och trivts.

– Det har varit en fantastisk tid och jag är överväldigad av den förståelse och medmänsklighet jag mött.

Bara några dygn efter branden flyttade hon mot bättre vetande och tvärtemot alla råd och rekommendationer från läkare, anhöriga och vänner hem till sitt svårt rökskadade hus.

–  Istället för att skälla på den envisa käringen valde försäkringsbolaget och flickorna vid saneringsfirman att omgående sanera mitt sovrum. De förstod säkert att jag skulle må sämre av att bo borta än av att bo i mitt visserligen rökskadade, men älskade hus, säger Gunilla.

Det har inneburit att hon bott i en arbetsplats och delat hus med en grupp hantverkare.

– Totalt har det handlat om ett tiotal olika personer och trots att det var för mig helt främmande människor kändes det från första stund som att vi hade varit vänner i en evighet. Det är nästan så att jag tror att alla hantverkare genomgår någon typ av psykologutbildning, funderar hon och berättar att hon och hantverkarna samsats om toaletterna och de två stolar och det bord som inte varit på sanering.

Flera av hantverkarna har ägnat ledig tid åt att hjälpa henne och ge henne inrednings- och inköpsråd. Det har gått så långt att Gunilla, som hade negativ förväntningar när husrestaureringen inleddes, erkänner att hon nu saknar "sina" hantverkare.

Dessutom har grannar och vänner bjudit hem henne, erbjudit henne husrum och mat och till och med kommit över med mat och kannor med färdigbryggt kaffe. Hon har fått hjälp med att tvätta sin kläder – till en början hade hon bara de kläder hon gick och stod i. De brandmän som deltog i julnattens utryckning har hälsat till henne och den läkare som förgäves försökte få henne att övernatta i Falu lasarett har ringt och hört sig för om hur hon mår.

–Jag är glatt överraskad över att det finns så många underbara och goda människor. Även om branden naturligtvis var onödig och hemsk har den bidragit till att ge mig en mer positiv livssyn. Det ligger tydligen något i talessättet att det inte finns något ont som inte har något gott med sig, anser Gunilla Wennberg.

Vid tretiden på julnatten eldhärjades Gunilla Wennbergs villa i Djurmo.

En belysningsslinga i hennes vardagsrum antände prydnadsföremål och elden spred sig snabbt till en fönsterpost, en träljusstake, en soffa med plastbeklädnad och därefter till innertaket.

Gunilla, som var på väg att gå till sängs, upptäckte branden och bestämde sig för att till varje pris rädda sitt hem. Med hjälp av en matta, som hon blötte ned med vatten, försökte hon förgäves att kväva elden. Men varje gång hon slängde till med mattan eller kastade på vatten tillförde hon också syre, som gjorde att elden flammade upp.

Just när hon var på väg att ge upp, när den tjocka brandröken gjorde det omöjligt för henne att se någonting, erinrade hon sig att hon några timmar tidigare fått en brandsläckare i julklapp. Hon famlade sig fram till den och lyckades få ur säkerhetssprinten och släcka elden.

Fem räddningsfordon från kårerna i Gagnef och Mockfjärd var på väg till Djurmo när räddningsledaren Dan Welin kunde rapportera att husägaren själv släckt elden och att fordonen kunde återgå till stationerna. Han och några räddningsmän stannade kvar och vädrade ut råken, samtidigt som de kontrollerade så att elden inte skulle kunna flamma upp på nytt.

Mer läsning

Annons