Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bostadsadress gammelgården

Annons

Svärdsjö drar för Kerstin Skog- lund-Nilsson och då speciellt gammelgårdens lillstuga. Den hade hon siktet inställt på när hon på midsommaraftonens morgon klev in på gårdstunet.

Orsaken var att lillstugan var Kerstins barndomshem. In i den flyttade hon som ettåring med sina föräldrar 1932. Hembygdsföreningen behövde en vaktmästare som såg till att gården hölls snygg och visade upp stora huset för besökare.

- Det var ju nödår och jag tror inte vi behövde betala någon hyra. Och gjorde vi det så var det inte mycket i alla fall så pappa och mamma var glada över jobbet, säger Kerstin.

Där växte hon upp och 1935 föddes hennes syster i stugans kammare. Och det var nära att det hade gått helt på tok, berättar Kerstin.

- Det var en svår förlossning. Men duktiga syster Mia på Svärdsjö sjukstuga kom och räddade livet på mamma.

I bland fick pappan andra jobb och var inte alltid hemma. Mamman hade fullt upp med de små och kom det då någon som ville titta på stora huset så fick Kerstin ta över.

- Tio år tror jag att jag var när jag började visa huset och berätta om det. Tänk vilket förtroende de hade att jag skulle klara det fast jag var så ung, säger hon.

Inne i det lilla huset går hon runt och tittar och minns. Vedspisen med sin kupa i köket och den stora bruna kakelugnen i rummet kommer hon mycket väl ihåg liksom hur trångt det var överallt. Det är nästan ofattbart för en nutida människa att tänka sig att familjen fick plats. Men ibland var det ännu trängre då även mormor och moster bodde där tidvis.

Och det räckte inte med det, berättar Kerstin.

- Närbelägna Trollnäs pensionat var på den tiden ett vilohem för Stockholmstanter. I bland hade de fullt och då ville de hyra vår lilla kammare.

När tanterna flyttade in flyttade hela familjen ut i det lilla köket. Och när tanterna skulle sova och vila så gällde det verkligen för ungarna att hålla sig lugna.

Midsommaraftnarna minns hon också mycket väl. Då firade hembygdsföreningen som nu fast ännu rejälare. Lillstugans lilla kök förvandlades till kafékök.

- Och firandet höll på till sena natten. Det var jobbigt för mamma det.

På gammelgården bodde familjen till 1943 då Kerstins farföräldrar i Österbyn behövde hjälp och där utökades familjen med två barn till.

Kerstin själv valde att studera och det blev seminariet i Strängnäs och sedan arbete som lärare i Dalarna.

Sedan 30 år tillbaka bor hon dock i Norra Botkyrka med maken Gunnar. Men till Svärdsjö kommer hon nästan varje sommar. Om hon skulle tveka att resa så puffar döttrarna på. De vill till Svärdsjö. Och nu kommer också barnbarn med.

- Ja titta här. Här har mormor bott när hon var så liten som ni är nu, berättar hon och visar småttingarna runt.

KATARINA RUDBECK

Mer läsning

Annons