Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bosse gör det "omöjliga"

Annons

När den blivande skogvaktaren Bosse Danielsson kom till Klenshyttan som praktikant 1947, fick han hugga i med skilda uppgifter. En var att rensa i de stora grönsaksland som bruket haft.

- De låg här, precis där vi står, säger han och pekar ut ett mycket omfångsrikt område.

I dag är det mesta gräsmatta, förutom några stora grönsaksland som fortfarande finns kvar. Märkligt nog land som Bosse fortfarande, 56 år senare, rensar, gödslar och sköter.

För det är där som sparrisen bor.

Exakt hur länge som sparrislanden funnits kan inga säga, men Bosse Danielsson anger 150 år som en trolig ålder. En uppgift som grannen Birgitta Jansson också tror stämmer:

- Det var i så fall på disponent Bocks tid.

Vid en hastig titt ser landen bara ut som jord utan någon som helst växtlighet. Men Bosse ställer sig på knä och pekar entusiastiskt:

- Titta! Här är en och därborta kommer det fler.

Och minsann, med ögonen rätt inställda syns smala fingrar som sticker upp ur jorden. Sparris. En växt som på våra breddgrader borde förekomma endast på bild och på hyllan i butiken.

Men här i Klenshyttan finns den livs levande. År efter år. Nere i jorden finns roten till det goda och från den skjuter skotten upp.

- Det växer så bra att jag får åka hit ständigt och skörda fram till veckan före midsommar.

Den del av sparrisen som tas tillvara finns under jorden. Där det kommit upp ett "finger" krafsar Bosse bort en del av jorden. Han knipsar av sparrisen nere vid roten, rafsar över jorden igen och fortsätter till nästa.

Snart har han en hel knippa fräsch sparris, färdig att kokas och avnjutas. Proceduren upprepas ända fram till slutet av juni då han låter sparrisen växa upp. Den blir grön, meterhög och blommar.

- Det är många som tagit skott här och försökt odla hemma, men ingen har lyckats. För ett par år sedan var det en som fick frön och planterade och det lär däremot ha lyckats enligt vad jag hört. I så fall är det första gången.

Men i Klenshyttan har det aldrig varit några problem att få sparrisen att växa, trots att floran säger något helt annat.

BO JOHANNESSON

Mer läsning

Annons