Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bortskämda "kelgrisar" i Ulriksberg

Annons

Problemet uppgavs vara att besättningen, totalt fem djur av ras-en Highland Cattle, strövade fritt för att kunna beta sly i landskap-et. Stugägare klagade och förhållandet blev ett fall för miljö- och hälsoskyddskontoret.

Det hela utvecklades till en uppslitande process som var nära att sluta med att djuren skulle avlivas. Polisen var inkopplad. Allt var klart för jakt.

Men då kom räddningen. Lantbrukaren Arne Jonsson, Ulriksberg, kunde inte förlika sig med tanken på att de fina kreaturen skulle skjutas. Han och kompisen Bengt Rasmusson gick emellan.

- Vi köpte djuren av polisen i Borlänge, berättar Jonsson som är en sann djurvän.

- Om de hade skjutit en, tänk vad skräckslagna de andra skulle ha blivit, säger han och blir allvarlig.

I Ulriksberg fanns i det läget redan ett antal djur av rasen Highland Cattle. Med nykomlingarna finns i dag totalt sju vuxna kritter och två fina kalvar. Samtliga har blivit bybefolkningens kelgrisar.

I motsats till förhållandet i den lilla byn utanför Grängesberg är djuren här mycket uppskattade, inte minst för sina landskapsvårdande insatser.

- De gör ju sådan nytta och dessutom är de ju dessutom så trevliga, säger Jonsson som liksom många andra i byn brukar bjuda djuren på knäckebröd och annat kogodis emellanåt.

- Alla är så positiva till djuren och vill vara med och hjälpa till. Det går inte en dag utan att någon kommer hit och matar dem med bröd, myser Jonsson som är mycket glad åt att de tidigare så föraktade djuren har fått en fristad och kan leva vidare i lugn och ro.

Kor, tjurar och kalvar av den aktuella rasen är dessutom mycket lättskötta. De kräver inga ladugårdsplatser, bås, och behöver inte mjölkas som vanlig boskap.

- De har ju en sådan väldig päls att de kan gå utomhus hela tiden. På vintern ligger de i snön men de ser ändå ut att må så gott, fortsätter Jonsson.

För djurens bekvämlighet har ägarna byggt ett regn- och vindskydd modell större på en av åkrarna i byn. Där kan kreaturen få lä för vintervinden och söka skugga när solen gassar som mest under sommaren.

Trots att det finns åtskilligt med sly ser Jonsson och kamraten dessutom alltid till att det hela tiden finns gott om vanligt foder i form av rundbalar.

- Vi har djuren innanför vargstängsel för säkerhets skull. Man vet aldrig men jag tror faktiskt inte att en vargflock skulle kunna skrämma dessa djur som har så väldiga horn.

Betesområdet är mycket stort och man kan redan se att mycket av den tidigare slyn har försvunnit. Landskapet har blivit betydligt öppnare än tidigare.

- Till våren ska vi utöka betesområdet för att det ska bli mera öppet även på andra håll i byn.

När tidningen besöker Ulriksberg träffar vi även Rasmussons fru Anna-Lisa. Även hon kan intyga att djuren är mycket snälla och populära.

- Byfolket går ofta kvällspromenader för att titta på dem och de har blivit så bortskämda. De får en massa äpplen och hårt bröd, berättar hon belåtet och lockar på Stina, Maja, Mamma Mu, tjuren Ferdinand och de andra.

För alla djuren har naturligtvis namn. Vart och ett har sina personliga egenskaper. Hon intygar att Ferdinand är precis lika snäll som sin tecknade namne som vi brukar se på tv på julaftonen.

Och vill han sätta sig under en ek och lukta på blommor är detta fullt möjligt. Präktiga ekar växer nämligen i den närbelägna herrgårdsparken utanför Jonssons bostad i ena flygeln.

Mer läsning

Annons