Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Börje följer sin inre röst

Annons

- Jag börjar mer och mer fundera på hur man levde och överlevde långt tillbaka i tiden, säger han när tidningen träffar honom hemma i köket i Leksand en vecka innan fördelsedagen.

- Titta här! De här två stenarna är fiskeknivar från stenåldern.

På bordet ligger två trekantiga plogformade, cirka fem centimeter långa stenbitar som Börje hittat på stranden i Idre dit han sedan många år återvänder varje försommar för att fiska.

- Perfekt tumgrepp! Med de här sprättade man upp magen på fisken och kunde rensa den, visar han.

Att fiske är det stora intresset i livet råder det inget tvivel om. På väggarna i ett av lägenhetens två rum sitter flera abborrfenor.

- Jag brukar spå väder med abborfenorna. Är de jämna och fina blir det fint, men är det hack och vita fläckar på dem så blir det dåligt väder. Det stämmer hyfsat, erkänner han.

Det är också i det här rummet som Börje sitter och arbetar med det som gjort honom känd i både slott och koja i hela Sverige och även utanför landets gränser.

- Jag vet inte hur många fiskeflugor jag bundit, men ett tag så band jag mellan 500 och 600 på ett år och alla var olika.

- Jag har en speciell modell som är min egen och så har jag börjat med skimrande pärlor som fungerar jättebra när det är vackert väder, berättar han.

De senaste åren har han dock dragit ner på produktionen av både flugor och pilkar.

- När jag fick pension och inte längre behövde binda flugor för att försörja mig så köpte jag en kamera och tog upp det intresset igen.

Innan Börje Thull valde att säga upp sig och följa sin inre röst om ett enklare liv, hade han hunnit med att efter skolan jobba som springpojke på Nils Erikssons och Lindhs specerier, provat på så gott som alla yrkeskategorier på Norsbro snickeri, anställts som maskinskötare på Leksandsbröd samt jobbat med konsthantverk och smide på Insjöns Metallindustri.

- Jag kan fortfarande se på en brödkaka från "Joonbulla" om maskinerna är rätt inställda eller inte, skrockar han förtjust.

I mitten på 1970-talet valde Börje att förverkliga en dröm sedan länge, nämligen att besöka Nordkap och nord Norge - på cykel.

- Jag packade en vadderad sovsäck, mitt linnetält, flugor att sälja på vägen, en kaffepanna och trampade i väg. Det gäller att cykla så långt som möjligt första dagen så att kroppen ställer in sig på att det är så det ska bli varje dag, tipsar han.

Efter den cykelturen som varade i tre månader är det det fria livet som gäller för Börje.

- Jag har aldrig ångrat att jag sa upp mig även om det varit kämpigt många gånger. Cykeln är det värdefullaste jag har och jag cyklar ett par mil varje dag.

Och det är nog så som de flesta människorna i Leksand känner igen honom. Som den magre mannen på cykel i basker som dessutom inte drar sig för att säga vad han tycker.

- Jag kan absolut inte vara tyst när jag vet att jag har rätt! Jag bestämde mig redan som liten när läraren slog mig för att jag var vänsterhänt att protestera mot saker som är fel, säger han med bestämd röst.

Födelsedagen firar Börje Thull som sagt i Idre och vad det gäller presenter så är det tänkbart att han slår till och köper ett litet pianodragspel till sig själv.

- Jag är en hejare på Drömmen om Elin och spelade förr i tiden. Det vore roligt och se om fingrarna hänger med än.

ANNKI HÄLLBERG

Mer läsning

Annons