Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Boork från andra sidan

Annons

Jag gillar Leif Boork. Han ger och tar. Blir sällan bitter. Trots kritiken, "som ibland känns orättvis, för jag är inte ensam om att göra mig av med spelare som underpresterar, men det kan man tro ibland".

Stockholmaren som sedan 1998 är bofast i Bodarna på södra Sollerön har kallats för envåldshärskare ända sedan han skapade sina första feta rubriker i Djurgården på tidigt 1980-tal.

Nu är det december 2005 och Leif Boorks första säsong som tränare i Brynäs har hittills varit tuff. Självklart visste han att fansen skulle rasa när han för ett par veckor sedan sparkade stjärnspelarna Mikael Wahlberg och Tommi Miettinen, dessutom hade han tidigare skickat i väg Vesa Viitakoski, "för han var inte den målskytt jag trodde".

Men:

- Wahlberg och Miettinen uppfyllde inte de krav jag hade på dem. Då fanns ingen annan utväg. Jag kompromissar aldrig. Hur skulle det se ut om Brynäs ändrade sig och tog tillbaka dem, trots att vi gjort upp?

Det skulle vara en prestigeförlust för prestigelöse Leif Boork.

För han vill styra med fast hand och kall hjärna, men med varmt hjärta, säger han själv.

Gävles klassiska "tigrar" hade elva raka matcher utan seger innan Södertälje slogs tillbaka i torsdags. I dag möter Brynäs Leksand. För Leif Boork är derbyt en match i mängden.

Självklart är det bara något han säger för att minska pressen på sig själv och laget.

Men när mannen med det millimeterkorta marinkårssnagget försynt talar om Rom, dit han inför elitseriestarten reste solo för att under tio dagar se stadens arkitektur ("Fontana di Trevi var vacker", men Anita Ekberg sågs inte till), om Sollerön som sitt andningshål ("där Tina, ungarna och jag först hade sommarstuga och tre år senare flyttade permanent till") och om experterna på Konsum som, "med glimten i ögat", gärna ger honom råd, då framstår Leif Boork som... vem som helst.

En sådan som du och jag gärna skulle vilja ha som vän, däremot inte som fiende, och om sommarkvällar, när hockeyn är långt borta, surra bort alldeles för många timmar med.

För Boork är sympatiskt, snabb i tanken. Och han gillar att läsa. En författare som han tycker om är Jan Mårtenson och han följer ofta antikhandlaren Johan Kristian Homans äventyr i Mårtensons tjocka trivseldeckare.

Till skillnad mot Homan har Leif Boork ingen siameskatt som heter Cléo de Merod, men han är husse till Molly, en "jättesnäll" golden retriever på åtta år, som han försöker ta promenader med för att behålla flåset.

Annars är han van vid att någon eller något alltid flåsar honom i nacken.

Leif Boork blev en coming man i Hammarby och 1981 fanns han i Djurgården, där han introducerade överlevnadsmarscher och annat som fick många att rynka på näsan, men det gav laget ett efterlängtad SM-guld. Senare tog han Tre Kronor till Canada Cup-final.

I dag, efter 25 år på toppnivå, är han fortfarande svensk hockeys största profil, trots att titlarna har uteblivit sedan succén i Djurgården.

Och det blir kanske inte fler för honom, för vissa anser att han har gjort sitt, att han inte utvecklat sig, men kontraktet med Brynäs sträcker sig till den 20 april nästa år och att bryta det, det finns inte på kartan.

Fast han vet vad han ska göra när hockeylivet är över:

- Jag är väldigt intresserad av idrottshistoria, främst ishockeyns, och det vill jag fördjupa mig i. I dag stirrar sig många blinda på den närmaste framtiden och missar att ta till sig vad som hänt tidigare, hur spelet utvecklats och utifrån det dra slutsatser.

Han konstaterar, apropå det och ingenting, att Colloseum är ett sanslöst storslaget byggnadsverk. Och har man sagt A får man också säga B, så självklart säger han att ishockeyn i dag, till viss del, kan liknas vid romarnas gladiatorspel.

- Ishockey handlar om att överleva, klara sig kvar i elitserien, vinna nästa match. Det är kortsiktiga mål. Känns lite banalt, om man tänker efter.

Men en match är en match, och matcher ska vinnas.

Precis som rubriker ska skapas.

I den grenen är Leif Boork svensk mästare.

Att han är slut är bara snack.

Men ger en bra rubrik.

CARL-JOHAN BERGMAN
EFTER MARDRÖMSDAGARNA I LAKE LOUISE.

Mer läsning

Annons