Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bo Harry vill rädda Flodas folkmusikarv

Annons

I en ny bok spekulerar Bo Harry Sandin i att den sedan länge pågående kulturnivelleringen genom radio och tv inom överskådlig framtid skyfflar undan jordmånen för de lokala folkmusiktraditionerna.

Boken "Folkmusiktraditionerna i Floda socken i Västerdalarna" - med underrubriken Seder och företeelser - bygger på Sandins nära 30 år gamla trebetygsuppsats i ämnet musikvetenskap.

- Syftet var då som nu att försöka rädda en smula av vad som då fanns kvar av det gamla musikkulturella arvet i Flodabygden, berättar kompositören, musikskolerektorn och författaren, Bo Harry Sandin..

Han slår fast att Flodas förhållande till omvärlden emellanåt karaktäriserats av en viss självrådighet; befolkningen har inte gärna velat veta av någon inblandning utifrån. I stort kännetecknas musiklivet av en viss strävan att försöka hålla fast vid den gamla, genuina bygdekulturen.

Men redan när han på 1970-talet genomförde sin undersökning upplevde han att många av de visor och låtar som tidigare varit en del av vardagen för stora delar av befolkningen hade kommit att bli isolerade hos ett litet antal traditionsbärare.

Författarens teser har, om möjligt, ännu större aktualitet i dag och värdet av hans dokumentation kan inte överdrivas. Stor och effektiv påverkan från omvärlden riskerar att leda till en nedskrivning av värdet av de folkmusikaliska traditionerna. Det smala och unika riskerar att drunkna i en strid ström av massproducerad och i många avseenden likriktad musik.

Visserligen är en del av det som uppfattas som genuint lokalt en form av musikaliskt allmängods, men lokalt format och med många individuella anslag.

Utöver uppteckningar av låtar och visor innehåller boken en redogörelse för några av de seder och företeelser som musiken bottnar i samt fakta om gamla spelmän och sångerskor och deras repertoarer. Varje meddelares bidrag är kompletterat med en biografisk notis om spelmannen eller sångerskan.

Boken kryddas med fakta om bland annat några för socknen speciella gamla sedvänjor och högtider. Bland dem märks Tônnkannsöndan, då invånarna samlades för att inleda julfirandet genom att "dricka för märgen i bena", komidsommaren, äppelfesten och valborgsmässan. Bland de spelmansprofiler som avhandlas märks Björns Olle Johansson, Klarbäcks Erik Ersson, Lenas Olof Olsson, Lasses Jöns Ersson, Perols Olâr Persson, Lenas Erik Olsson, Eljas Olov Ersson och inte minst Isakes Olof Olsson och sonen Olof Tillman. Bland vissångerskorna märks Kung Karin Hedlund, Svarvar Kerstin Persson, Drängpers Linnea Eriksson och Gästgivar Elsa Eriksson.

Bo Harry Sandins bok kan förhoppningsvis bidra till att väcka nytt intresse för folkmusiktraditionerna, som i dag upprätthålls av ett mindre antal musikprofiler; Matts Arnberg, Lars Hökpers, Alf Tangnäs, Jan-Erik Jonsson, Anna-Karin Jobs-Arnberg, Anneli Kjellersson och bröderna Sven och Sören Roos.

Men har någon lust och tid att ta vid som traditionsbärare?

Eller måste framtidens spelmän som Björns Olle Johanssons son Klarbäcks Erik Eriksson gå till Bullervålskvarnen vid Klarbäcken för att med en fårbog som muta försöka få spellektioner av Forskarlen?

KENT OLSSON

Mer läsning

Annons