Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blev konstnär för att inte störa

Annons

För visst måste det väl kallas konst, det hon pysslar med och som hon visar upp exempel på på den årliga hyllningsdagen till bygdens store författare Nils.

Hon klipper silhuetter, en konst som man förknippar med namn som Johan Lexell, Torsten Föllinger, men inte så många andra.

- Egentligen vet jag inte hur man gör, säger IngeGerd.

- Jag hade ingen inspiratör eller förebild. Jag satte helt enkelt bara i gång klippandet och gjorde alla fel som man kan göra innan jag började få fason på figurerna, berättar hon.

- Fast ibland får självförtroendet sig en riktig knäck. När man ser hur fenomenala arbeten kineserna utför inser man att man själv sysslar med tönt ...

Det var alltså av respekt för den lättstörde författarmaken som hon började klippa ut sina motiv tyst och försynt medan han arbetade med sina romanfigurer.

- Han hade inget skrivarstuga på gården vid den tiden, utan vi fick samsas om utrymmet och ta mesta möjliga hänsyn till varandra. Själv var jag gravid (Angelica, född 1960) och rastlös och upptäckte att det var rogivande sysselsättning att klippa figurer, och det gick riktigt skapligt även att experimentera sig fram. Jag hade inte ens en aning om vilken sax som var lämplig till att börja med. Numera har jag hittat bättre verktyg genom tips av läkare och tandläkare, skrattar IngeGerd.

- Det var Nils idé att jag skulle klippa silhuetter. Han bara slängde fram förslaget när han märkte hur rastlös jag var.

-Själv mindes jag att min mor hade köpt några bilder, av Johan Lexell, som jag tyckte var så fina. Jag började klippa och det blev något rådjur, men jag visste ju inte hur ett sådant rörde sig, så Nils fick rita och skissa förlagorna.

- Jag hade en klumpig sax, men tyckte att det var riktigt roligt.

- När jag sen hade en hel serie klar så sa Nils nånting om att "tja, då får jag väl skriva en saga till de här bilderna".

- Han tyckte tydligen inte att de var så dumma ändå, berättar IngeGerd.

Dennes första försök i genren var alltså ett fint prov på konstnärligt samarbete; först ritade Nils skisserna, därefter klippte hon bilderna och slutligen skrev Nils texter. Snacka om lagarbete.

För att göra en lång historia avsevärt kortare hamnade slutprodukten hos det lokala förlaget Höglunds i Grängesberg.

- Förläggarna Höglund och Sjöberg var på jakt efter ett omslag till Nils roman Narkos och vi visade en av rådjursbilderna, de tände på bilderna och beslöt på stående fot att göra en sagobok; Kiddy - rådjursbarn

Året var 1989. Sedermera resulterade också det litterära samarbetet Parlings emellan i boken Från vildmark och vattudalar.

Det är ett urval av IngeGerds bokillustrationer som visas på Parlingdagen, men passa på. Utställningen visas bara den aktuella dagen.

BERTIL DANIELSSON

Mer läsning

Annons