Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bland yrande mjöl och jättedegar

Annons

Klockan är fyra på morgonen. Resten av Borlänge ligger antagligen och sover.

Annat är det i stans bagerier. Där lyser flitens lampa redan för fullt.

Fotografen Jerry hämtar mig klockan halv fyra på morgonen i sin bil.

Jag som inte gick och la mig tidigt på kvällen är ändå inte speciellt trött. Men stämningen i bilen var inte direkt hjärtlig mellan oss.

Efter flera felkörningar hittar vi fram till Gullans Bröd i Romme.

När vi stiger in i bageriet slår den goda lukten av nybakat bröd emot oss och min frukost-tomma mage börjar genast att kurra.

Bullarna och wienerbröden står på rad mitt framför oss. Hur ska jag klara mig utan att tjuvsmaka?

Ägaren Anders Eriksson välkomnar oss med ett leende och ger oss skyddskläder bestående av t-shirt och keps.

Det är viktigt med hygienen när man arbetar som bagare. Anders har varit på bageriet sedan klockan tre och ser ändå oförskämt pigg ut.

Först är jag lite försiktig och tittar mest på när de gör degen, knådar och formar den till bullar. Jag vill ju inte bidra till att något går fel. men visst är jag nyfiken på hur de gör.

När klockan börjar närma sig kvart i fem tycker både jag och bagarna att det är dags att jag gör någon nytta.

Det är bara att spotta i nävarna (inte bokstavligt talat så klart) och sätta igång.

Jag får göra min egen deg, vilket är spännande. Det är sällan man bakar något med SÅ mycket mjöl där hemma.

Det är tungt att bära den ofärdiga degen till degblandaren, jag hade verkligen inte klarat det själv.

Ska man ha det här yrket ska man kanske ha lite mer muskler, något jag inte belönats med.

Jag är med och rullar bröden, doppar dem i olika frösorter och stoppar in dem i de kolossala jässkåpen och sedan i de lika stora ugnarna.

Man får akta så att man inte bränner sig när man öppnar dörren (för ugnsluckan kan faktiskt liknas mer vid en dörr).

Men det är inte så konstigt att bagerierna har så stora ugnar, det är ju knappast en plåt med bröd som ska bakas.

På ett bageri arbetar även packare. De ser till att det nybakade brödet kommer in i påsar och läggs i bilen som de sedan ska köras ut i. På det här bageriet så har de också en affär där de säljer vad de producerar.

Det krävs mer än jag trodde att vara bagare. Inte bara att man måste gå upp så tidigt på mornarna och, som en av bagarna säger, "dricka tio koppar kaffe på någon timme för att hålla sig igång".

Man måste också vara väldigt uthållig. Det är i princip samma arbetsuppgifter varje dag. Timme ut och timme in.

Efter två timmar på bageriet så har jag tröttnat på degarna, bullarna och allt mjöl som far överallt.

Och den där goda lukten som hela tiden nådde min näsa är som bortsprungen. Nu vill jag bara åka hem och sova. Det är kanske inte meningen att jag ska bli någon bagare.

När vi vid sextiden beger oss hemåt igen är jag så trött att jag ser stjärnor, men som plåster på såren har Anders gett oss en påse med bröd och wienerlängder.

En rolig och lärorik morgon var slut. Nu väntade sängen och wienerlängderna.

LOVISA WIDÉN

Mer läsning

Annons