Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Birgitta trivs med sitt "nya liv"

Annons

- Vi trivs så bra i Falun, bor bra och du förstår från den ena balkongen kan jag se på Stora Kopparbergs kyrka hur mycket klockan är.

Med en synnerligen välmodulerad stämma berättar Birgitta Söderberg om sitt "nya" liv i Falun. 1982, när maken Lennart gick i pension, valde makarna att flytta från Finspång och bosätta sig i Falun. Familjen hade då bott 33 år i Finspång.

- Vi kände inte en människa här men lockades av att kunna åka skidor. Och det har vi minsann gjort. Lennart , som fyllde 88 år i januari , åker fortfarande så länge säsongen tillåter. För två år sedan åkte tre generationer Söderberg Halvvasan med Lennart i täten.

- På senare år har jag mest stått för marktjänsten, skidgänget har blivit stort med åren, alla i familjen älskar skidåkning och kommer hit till oss och så bär det i väg till Sörskog eller upp på Lugnet. Tidigare åkte vi alltid till Grövelsjön, som ju också kom närmare när vi flyttade till Falun, berättar Birgitta.

Birgitta tänkte först bli sjuksköterska, pluggade ett år men ägnade sig sedan helt åt familjen när flickorna var små, något som hon aldrig ångrat.

- Lennart och jag gifte oss 1946 och snart kom våra flickor till världen.

Småbarnsåren är otroligt viktiga och jag önskar att dagens unga mammor finge mera tid för sina små.

Birgitta talar både engagerat och vackert. Det visar sig att bakom hennes vackra skratt finns en väl skolad röst - hon är sångerska, mezzosopran, med många intressanta historier att berätta från sin karriär.

- Jag tog upp sången när barnen kommit en bit på väg, tog lektioner för musikdirektör Jan Pontén och Greta Albertus i Linköping.

1964-1965 studerade hon romansinterpretation för Jan Eyron i Stockholm och 1968 fortsatte hon att förkovra sig vid Vadstenaakademien.

I mitten av 1960-talet började Birgitta arbeta som besöksvärdinna på Gränges Aluminium i Finspång. Samtidigt ägnade hon sig åt musiken och sjöng i många olika sammanhang i Finspång med omnejd under trettio års tid.

- Det var en mycket rolig och givande tid, minns Birgitta.

Hon har sjungit romanser, solopartier och i kyrkokörer och turnerat med eget program. I början av 1950-talet sjöng Birgitta i revyer i Finspång.

När hon var 55 år framträdde hon i radion och fick fina recensioner.

Allra mest tycker hon om den enkla folkmusiken.

- Det är nog det finaste man kan sjunga, tycker Birgitta, och då menar jag verkligen de enkla, icke tillkrånglade folkvisorna.

Kommen till Falun dröjde det inte länge förrän Birgitta fann nya vänner inom musiken och började sjunga i Sundborns kyrkokör under ledning av Inga Wallin. Hon var också styrelsemedlem i fyra år i Tonstödet som slår vakt om konstmusiken i Falun.

Vänner och gemenskap har hon också funnit genom sitt arbete för I M ( Inre Mission) som hon deltagit i på Kristinegården.

- Några engagemang har jag släppt nu men gymnastiken varje måndag missar jag inte. Och inte heller de dagliga promenaderna på Jungfruberget.

Birgitta är reumatiker sedan många år och känner att ständig rörelse är A och O för hennes välbefinnande.

- Kroppen får sitt och knoppen sitt genom lyssnande på P2, täta konsertbesök och inte minst vid träffarna i Alliance Française, säger Birgitta. Och så har jag många goda grannar här på Trappstigen som jag byter tankar och ord med i vardagen, det är värdefullt.

80-årsdagen firar Birgitta tillsammans med Lennart och en syster, bosatt i Frankrike, i Nice.

GUDRUN KLEFBOM

Mer läsning

Annons