Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bevare oss poliser för att bli kommunalstyrda

Annons

År 1965 skrotades den kommunala polisen och all polis blev statlig, en reform som applåderades av de flesta poliser. Polisverksamheten blev satt under ett och samma tak. Utrustning, utbildning, samarbete mellan olika polisdistrikt blev avgjort bättre. Det blev inte bara de rika kommunerna som hade råd med en någorlunda bra polisverksamhet. De fattiga kommunerna, och också oftast de med de största problemen fick betydligt bättre resurser. Man kan kanske påstå att det blev något av jämlikhet mellan kommunerna.

Ett annat skäl till att skrota kommunal polis var givetvis rationaliseringsvinster. Polismännen kunde användas över kommungränser och län. Man behövde inte stoppa ett efterföljande för att man kom till kommungränsen. Och brottsligheten har ju blivit allt mer rörlig. Busen rör sig inte bara över kommungränser utan även över län såväl som landsgränser. Ett annat problem som fanns på den kommunala tiden var, om man nu får tro äldre kollegor, att polismännen ibland tvingades ta hänsyn, blunda för kommunens potentaters icke alltid renläriga liv, annars kunde ens anställning och lön vara i farozonen. Man kan bara se hur det står till i andra länder där man har kommunala poliskårer ofta jämte statliga såväl som regionala. Den ena organisationen vet inte vad den andra gör.

Där har också den kommunala poliskåren det sämsta ryktet och följaktligen den sämsta utbildningen. Därtill följer den sämsta lönen; kort sagt något av en epapoliskår. I många av dessa länder förs allvarliga diskussioner om att där sammanför de olika kårerna till en och samma under samma huvudman, oftast statlig.

I Holland genomfördes detta så sent som för ett tiotal år sedan. I Belgien hade man före pedofilskandalen en uppsjö av olika poliskårer och som anses var en av orsakerna till att man inte på ett tidigt stadium kunde uppdaga skandalen. I dag försöker man även reformera Belgiens polis vilket kommer leda till att kommunal polis nog ifrågasätts. På samma sätt är det i Italien, Spanien och Frankrike.

Nej, anledningen till att polisen hamnat i det läge man är i i dag, har sin orsak i närpolisreformen tillsammans med totalt stopp i intagningen av polisaspiranter under hela tre år. Det ledde till att åldersstrukturen blev katastrofalt snedvriden och att antalet poliser minskade totalt sett. Detta löser man givetvis inte med införande av någon form av kommunal epapolis. Nej, bevare oss väl för en kommunal polis. Jag tror att en överväldigande del av polismännen skulle rata ett parti som vill återinföra kommunala poliser.

Före 1992-1993 och införandet av närpolisreformen fungerade faktiskt polisen rätt väl, även om det fanns brister. Den hade då också en mycket större lokal förankring än vad den har i dag.

Att det sedan numera nästan är omöjligt att få någon anhållen som utfört ett så kallat vardagsbrott som exempelvis bilstöld, gör inte saken bättre. Innan vi hinner skriva anmälan klar är busen släppt och skrattar ljudligt åt oss och den allmänna dekadans som inträffat i rättsstaten Sverige.

Sedan ska vi försöka utreda skiten i efterhand med en buse som ena dagen vistas i Stockholm för att den andra dagen begå något nytt brott i Malmö och dessutom vittnen och målsäganden som inte vågar ställa upp av rädsla för repressalier, innebär självklart att uppklarningsprocenten står stilla eller till och med sjunker. Att tro att man löser sådant med inrättande av flera hundra nya poliskårer, en för varje kommun, är naivt i överkant.

Att överhuvudtaget kommentera Ann-Marie Beglers utredning om renodling av polisverksamheten finner jag relativt meningslös för utredningen andas en så oerhörd brist på insikt i polisarbetet att man häpnar. Måtte inte regeringen och landets riksdagsmän köpa detta skräp som jag anser inte ens värt en papperskorg.

OVE HEDMAN, KRIMINALINSPEKTÖR, LUDVIKA

Mer läsning

Annons