Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Besviken på högskolan

Annons

I dag driver han ett gatukök i Borlänge, och får knappt pengarna att räcka till.

- Jag kom hit för att ta en examen. Nu har det snart gått tre år, och jag har fortfarande ingen examen, säger han.

Muhammed kom från Indien 2002 för att läsa programmet Mechanical engineering vid Högskolan Dalarna, i tron att det skulle ge honom en internationellt gångbar examen som han kunde ha nytta av i hemlandet.

Problemen startade redan i början. När han kom hit i januari blev han chockad när han fick veta att kursen i produktutveckling han hade sökt inte var tillgänglig förrän till hösten.

Senare visar det sig att den svenska magisterutbildningen inte var jämförbar med en internationell mastersutbildning.

Sitt examensarbete ska studenterna på ingenjörsutbildningarna normalt genomföra i samarbete med något industriföretag.

Men när Mohammed sökte plats på företagen för att kunna genomföra sitt examensarbete fick han nobben.

- Jag sökte på många olika företag, men fick nej överallt. Det finns många lediga jobb, men de rekryterar inte internationella studenter, säger han.

Muhammed tror att en orsak är att han inte talar svenska.

- Det är hopplöst om man inte kan språket eller den svenska kulturen, säger han.

Enligt Mohammed får utländska studenter inte heller en tillräcklig introduktion av högskolan.

Han är inte ensam om att uppleva problem. Enligt Muhammed har ett 15-tal indiska studenter avbrutit sina studier i förtid och återvänt hem de senaste två åren, på grund av att utbildningsvillkoren är för dåliga.

Muhammed själv kunde inte slutföra sin utbildning. Nu hankar han sig fram som kioskägare. Något som han aldrig hade kunnat föreställa sig när han kom till Sverige.

- Jag hade aldrig planerat att jobba i en kiosk. Jag ville ju bli ingenjör.

Han kan inte tjäna ihop några pengar, och ännu mindre skicka pengar till sina föräldrar som han hade hoppats vid det här laget.

Muhammed har dock inte tappat hoppet än.

- Det känns tungt i hjärtat. Men jag försöker hantera det. Mitt mål är att jobba inom industrin, och jag ska göra det. Någon gång.

MATEJ SLAVIK

Mer läsning

Annons