Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Besvikelsens ansikte

Annons

Låt mig först säga att jag på intet sätt är nöjd över den situation som råder inom Landstinget Dalarnas politiska ledning just nu. Men nu är det så att vi har ett valsystem som kan ställa till det på det sätt som skett och åt detta kan vi inte göra något retroaktivt utan endast försöka se till att förhindra något liknade i fortsättningen.

Sen tillhör jag nog dem som tror att en lika förvirrad situation hade säkert kommit att infinna sig förr eller senare även om den alliansen fått ta över makten. Ken Swedenborg hade säkert reagerat lika när förslag kommit om att höja patientavgifter och lämna ut vårdcentraler och lasarett till privata företag. I slutändan hade det blivit dyrare och sämre för dem som har det sämst ställt i samhället. Då hade Swedenborg reagerat och maktbalansen varit i gungning.

Men varför nedlåter sig moderaterna till att så öppet visa sin besvikelse? Nu senast är det Berndt Ekström, han som skulle rädda Ludvika lasarett med höjda avgifter bland annat, som ondgör sig över vem som ska bli arvoderad talesman för Ken Swedenborgs falang. Han utnämner bland annat Birger Hansson och anger som merit hans myckna insändarskrivande.

Men Ekström glömmer andra "riktiga" kandidater. Arne Jansson är en och Ekström själv platsar också bra i det gänget. Bägge dessa är ju flitiga skribenter på insändarsidorna.

Det kan väl inte vara så att Ekströms skriverier bottnar i en egen besvikelse över att inte få en arvoderad landstingsplats utan att även fortsättningsvis få finna sig i att spela på den planhalva som har uppförbacke mot maktens mål.

KARL ERIK ANESTEDT, (S)

Mer läsning

Annons