Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Berit har tröttnat på att vara arbetslös

Annons

-Det är viktigt att man inte ger upp, svarar Anne Unge, chef på arbetsförmedlingen, på frågan om vad en person i Berit Sandblads situation ska göra.

Men Berit är uppgiven och tycker att situationen känns hopplös. För även om hon skulle lyckas få tag på pengar för att finansiera en utbildning tycker hon att det ser det mörkt ut.

- Först måste jag läsa på komvux i minst ett och ett halvt, kanske två år.

Om hon kommer in på en högskoleutbildning därefter innebär det ytterligare tre till fyra år i skolbänken.

Då är Berit Sandblad 59 år.

- Om det inte är någon som vill ha mig i dag, vem tror du vill ha mig då?

För att lösa sin situation har Berit haft funderingar på att starta en egen städfirma.

- Men då måste man ha kapital, och det har jag ju inte, konstaterar hon.

Berit Sandblad har en bakgrund som är ganska ordinär. Hon började sitt arbetsliv inom kooperationen och jobbade i livsmedelsaffär. 1988 sadlade hon och utbildade sig inom verkstadsindustrin.

En kort period var arbetsplatsen ABB. Sedan gick hon hem på barnledighet.

När ABB permitterade folk 1991 hade Berit inte en chans. Hon hade kort tjänstgöringstid och var bland de första som fick gå.

En period jobbade hon inom hemtjänsten, och nu finns hon med i kommunens vikariepool inom barnomsorgen. Ibland har hon tur och får jobba strötimmar med att ta hand om barn på Brunnsviks folkhögskola.

Men det räcker inte till att försörja sig på, och inte till någon ny stämplingsperiod.

Därför är hon inskriven i arbetsförmedlingens aktivitetsgaranti.

-Då vet man i alla fall att man har något att åka till. Vi har fasta tider och får göra något.

Genom aktivitetsgarantin har Berit Sandblad fått praktik på Tuvatorp, ett gammalt konstnärshem i Norrbo. Där har hon har sysslat med att röja, städa och fixa i ordning en del möbler. Praktiken pågår augusti ut, sedan återgår hon till jobbsökande på heltid i aktivitetsgarantins lokaler på Brunnsviks folkhögskola.

Något som känns svårt när självförtroendet sjunkit i botten efter många års arbetslöshet.

- Jag har mått så illa av det ibland, att jag har suttit hemma och funderat över varför jag är så fruktansvärt dålig.

Men trots det finns drömmarna kvar.

-Ja, visst. Jag har så mycket mer att ge. Jag har mycket i bakfickan och tycker om att arbeta med människor. Men jag skulle mycket väl kunna tänka mig att gå tillbaka till industrin också. Det viktigaste är nog att få komma ut igen och visa vad jag kan.

LOTTA OLIN

Mer läsning

Annons