Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bergmans inspirationskälla

/
  • Vem eller vilka är bäst att ta hand om barnen? Foto: Hasse Holmberg/Scanpix
  • Inspirerad. Ingmar Bergman har kommit att betyda väldigt mycket för filmaren Torbjörn Lindkvist.  Foto: Paulina Håkansson
  • Järnvägen. Stationshuset i Duvnäs beskrivs i boken Söndagsbarn som rött med vita knutar. Nu är det ommålat i gul färg och tjänar som privatbostad.  Foto: Paulina Håkansson
  • Sommarhuset. Ingmar Bergmans morfar lät bygga gården Vårom på 1920-talet. Regissören lekte i omgivningarna som barn och spenderade tid där med Else Fisher som han var gift med 1943-45.  Foto: Paulina Håkansson
  • Mjölkpallen. Till Sievert Berglunds barndomsgård i Duvnäs kom ofta Ingmar Bergman och hans familj för att köpa mjölk.

Annons

En brant backe leder upp till Vårom, gården som Ingmar Bergmans morfar lät bygga på 1920-talet. Den är högt belägen i Duvnäs, strax norr om Borlänge, med vacker utsikt över älven och skogen.

Ingmar Bergman var åtta år när han följde med sina föräldrar till gården första gången. Han brukade leka i den intilliggande skogen och gick med sina föräldrar till granngården Berglunds för att köpa mjölk.

- Han var med min pappa ute och plöjde på åkrarna, och pappa berättade sagan om Lill-Klas och Stor-Klas för honom, berättar grannen Sievert Berglund.

Sievert Berglunds far Erik brukade hämta familjen Bergman med häst och vagn på tågstationen i Duvnäs. Tågstationen, sommarhuset och en stuga nere vid älven är miljöer som beskrivs i manuskriptet Söndagsbarn, som Ingmar Bergman skrev i början på 90-talet.

Handlingen utspelas en lördag i juli 1926, familjen Bergman bor tillsammans med barnflicka och kokerska i ett "obeskrivligt tjechovskt sommarhus i Dalarna". Den åttaårige sonen Pu möter sin auktoritäre far vid stationen i Duvnäs. De pratar om det förflutna, om bitterhet, sorg och rädsla för att försöka försonas.

Söndagsbarn filmades 1992 av Ingmar Bergmans son Daniel Bergman. Filmaren Torbjörn Lindkvist, från Bäsna, hjälpte till att hitta olika inspelningsplatser. Han samtalade mycket med Daniel Bergman om hans far.

- Eftersom Ingmar Bergman återkom så ofta till barndomen i sitt skrivande så blev också somrarna i Duvnäs en stor inspiration för honom. Det är inte för inte som Bo Widerberg skämtsamt kallade Ingmar Bergman för "vår dalahäst mot världen".

När gården Vårom såldes i mitten av seklet fortsatte Ingmar Bergman att besöka Dalarna. Flera av 50-talets manuskript skrev han på hotell Siljansborg i Rättvik, "i en liten dublett på översta våningen med utsikt över Siljan och åsarna".

Senare spelade han in två filmer i Dalarna, Nattvardsgästerna (1962) i Orsa Finnmark och i Torsång och Jungfrukällan (1960) som innehåller scener från Styggforsen norr om Rättvik och Skattungbyn i Orsa.

Även Det sjunde inseglet anses bära spår av Bergmans dalavistelser, i skogsscenerna som uppfördes i ateljé.

För Torbjörn Lindkvist har Ingmar Bergman betytt väldigt mycket.

- Det sjunde inseglet var den första film jag såg och jag minns den upplevelsen så väl, vilket intryck den gjorde. Han fick mig intresserad av att börja filma.

Sievert Berglund, som träffade Ingmar Bergman många gånger hemma på gården, har tagit budet om den store regissörens död med ro.

- Jag kände honom inte så väl. Och han var ju gammal. Men det är förstås tråkigt.

Vad tyckte folk i Duvnäs om familjen Bergman när de var här på somrarna?

- Ja, vad ska jag säga. De kom från Stockholm så folk tyckte nog att de var lite annorlunda. Men här på vår gård vet jag att de trivdes. De var här och köpte mjölk varje dag, säger Sievert Berglund.

Webb-TV: Här lekte Ingmar Bergman som barn

Mer läsning

Annons