Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

BERGMAN - varje lördag Bris? Orkan!

Annons

Min intuition har slagit alla rekord. Se vad jag skrev i förra veckan:

"Meningen här ovan kan orsaka viss bris i mejlboxen (...)".

Jag hade i ingressen ställt min diagnos över orienteringen, att den ur ett utifrån-perspektiv är världens mest ointressanta sport.

Sakfrågan var, och är, hur fängslande orienteringen är för den oinvigda men idrottsintresserade publiken.

Jag ansåg, och anser, att den saknar underhållningsvärde.

Orienteringen kittlar inte sportnörden i mig. Precis samma sak som med fotboll i de lägre serierna, friidrott långt bort från rampljuset och ishockey i vad nån på alternativet.nu kallade för korpserierna, till exempel.

Och den väntade brisen efter spalten blev till en - orkan. E-posten drällde in och orienteringshemsidan alternativet.nu startade ett debattforum, som efter några dagar innehöll 100 inlägg.

Därför handlar dagens spalt om åsikter, orienterares åsikter.

"Arto" mejltycker: " Det du skriver stämmer i stor mån. Många orienterare saknar distans till sitt egna tävlande... Men vi har färgstarka profiler också! Emil Lauri! Anders Holmberg! Jamie Stevenson... Orienterarna har nåtts av insikten att de som skriker högst ofta förlorar fokus och blir omsprungna i skogen och tystas av resultaten.... Orientering är inte en sport för alla. Men orienteringen har något som fängslar och fascinerar. Den som söker den finner!".

"Artos" mejl var ett av de allra ödmjukaste och mest analyserande. Han pekade på vad jag fortfarande ser som ett av orienteringens stora problem, trots publikfriande inslag som parkorientering: tystnaden.

För att en idrott ska växa och hamna i fokus hos den breda massan, den som följer händelserna från tv-soffan eller som även går på evenemang av ren nyfikenhet, måste den ha aktiva med stjärnglans. Annars blir den en angelägenhet bara för dem som redan är frälsta.

Och när inte VM i Västerås senare i år direktsänds i Sveriges Television, vars offert har varit för dyr för VM-organistionen och Svenska orienteringsförbundet att acceptera, inser man att orienteringen brottas med bekymmer. Inte bara det sen tidigare kända rekryteringsproblemet.

"Bosse" funderar på alternativet.nu: " Hur man ska öka det allmänna orienteringsvetandet hos folket vet inte jag, men bergman kanske har en poäng att en fixstjärna måste till. för hur många av svenska folket visste innan magdaepoken att man fick en straffrunda vid ett missat skott alla distanser utom distans där man fick en tilläggsminut?".

"BNB" tycker på samma hemsida: "De flesta inläggen här visar väl att han har rätt på åtminstone en punkt: Vi tar oss själva på för stort allvar... När jag läser artikeln får jag ändå en bild av att han kan en hel del om orientering och att han faktiskt uppskattar elitens insatser".

Och "Toby" fortsätter: "Det finns faktiskt vissa poänger som ol-sporten måste ta till sig för att inte självdö någon gång i framtiden... Fram med den hårda idrotten, där blod, svett och dårar styr. Det är först då vi kan bli en riktig tuff idrott med superstjärnor som visar på den riktiga sidan av vår idrott".

Och "Inbiten" håller med mig: "Hans uppfattning delas av de flesta som inte själva är en del av orienteringsrörelsen. Orientering ÄR ointressant om man inte själv utövar det. Det är till och med så att för de flesta utövare är allt och alla utanför den egna klassen ointressanta. Hur många stannar till exempel kvar på en tävling för att följa en utdragen H21E-klass".

På alternativet.nu diskuterades också den bylinebild jag har ("Han ser inte ut som en landslagsidrottare"), en läsare ställde en fråga om min sexuella läggning, där spekulationen var att jag "är bög", och nån ansåg mig vara ett "fuckhead".

"Nikkari" skrev: "Ja tror lite att dendä bergman var en liten fet pojke som alltid blev slagen i löpning av orienterare och därför hatar han skogen".

qqq

I toleransens namn planerar spalten att nästa lördag påbörja kursen "Hur du enklast undviker att trampa på ömma tår".

Väl mött!

CARL-JOHAN BERGMAN

Mer läsning

Annons