Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

BERGMAN - varje lördag

Annons

Och ordkrig är precis vad som föregått valet till ordförandeposten i Riksidrottsförbundet, som avgörs vid riksidrottsmötet i Västerås i morgon.

Jag har inte brytt mig i vad som sagts, vem som sagt vad och varför man sagt som man har sagt för mediaträning är till för att skapa sådana grubblerier.

Men det för de flesta totalt ointressanta ordförandevalet handlar om strategi, vem som ska föra idrotten framåt.

Det är idrottens viktigaste fråga, men är det någon som verkligen bryr sig ute i landet? Dalarnas Idrottsförbund, för att ta ett exempel, tar ställning i valet först samma dag som det genomförs och om du ställer dig på en fotbollsvall i dag lär ingen prata särskilt mycket om matchen Liljegren vs. Mattsson. Trots att framtiden kan avgöras här och nu, det är din klubb som får ta smällen.

Vad handlar RF-showen om?

Avgående Gunnar Larsson, hämtad från Svenska Fotbollförbundet, skriver i senaste numret av Svensk Idrott om sina fyra år som ordförande och ingenting av det han säger är särskilt upphetsande, men han tar upp en sak och det är kanske den centrala frågan i valet av ny RF-boss: pengarna från Handslaget, riksdagens och regeringens fyraårsplan för att pytsa ut en miljard kronor till idrotten.

Gunnar Larsson skriver: "Vi har inte nått halvtid ännu, men så här långt har vi, enligt mångas uppfattning, lyckats bevisa att vi tagit uppgiften på fullaste allvar och visat på idrottsrörelsens vilja och förmåga till utveckling".

Karin Mattsson, som kommer från ridsporten och stöttas av de stora förbunden, främst fotbollen, var en av dem som främst stödde riksidrottsstyrelsens förslag att Handslagspengarna i första hand skulle gå till idrotter med redan stor flickverksamhet.

Det låter okej, men vänta, vilka idrotter handlar det om? Jo, ridsport och fotboll, så klart, och fotbollshövdingen Lars-Åke Lagrell har stöttat Mattsson fullt ut.

Allt för att behålla fotbollens traditionella grepp om RF.

Valet mellan Mattsson och Liljegren är alltså inte så enkelt att vi kan kalla det för kampen mellan den gamle gubben och den unga rättfärdiga.

Det handlar om hur de stora idrotterna, med fotbollen i spetsen, i ett Idrottssverige där mångfalden sägs vara det viktiga, ska befästa sina positioner.

Lars Liljegren kommer från ett specialförbund i skymundan, fäktarnas, men är också ordförande i tungviktaren Stockholms Idrottsförbund.

I de intervjuer jag har sett och läst med oppositionens man har han talat om etik och moral och hävdat att han som RF-ordförande kommer att satsa mer på de mindre förbunden och till viss del ändra pengaflödet från Svenska Spels Jack Vegas-maskiner som du spelar på när du är på krogen och egentligen borde försöka bjuda upp. Karin Mattsson har däremot varit undflyende och inte velat säga varken bu eller bä och inte heller sagt att svensk idrott inte kan göra så särskilt mycket åt ölreklam och spelpengar när den lever under hot om att statens och kommunernas kranar faktiskt kan vridas åt i en framtid.

Debatten har varit iskall kring just sakfrågan: hur ska idrotten finansieras? Möjligen sades något nytt i går när de två kandidaterna möttes, men då hade den här sidan fallit för sin deadline.

Bufflar är inte vad vi behöver, men Lars Liljegren är den typ av buffel som inte har något att förlora.

Han är 58 år, har redan gjort karriär och kan göra sig obekväm för politikerna och de stora.

Det är okej för mig.

Satsar han på de mindre idrotterna och bestämmer en linje för hur idrotten ska casha in är han rätt man på posten.

De stora förbunden behöver inte större makt, snarare mindre.

Sedan är det lustigt att valet sker i Västerås. Gustav Vasa avskaffade ju katolicismen i Sverige just där och vid reformationsriksdagen 1527 blev vi lutheraner. Så spännande blir aldrig morgondagen.

Svensk idrott reformeras inte.

Den unga vinner.

CARL-JOHAN BERGMAN

Mer läsning

Annons