Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Berättelser om en levande gård

Annons

Från Klockargård till Stiftsgård, en vandring i tid och rum, heter boken som presenterades på Stiftsgården i går.

Margaretha Barkevall Lindborg började arbeta på Stiftsgården 1958 och avslutade sin tjänstgöring år 2000.

- Jag arbetade som husmor, vice föreståndare under tio år och därefter som föreståndare. Det blir totalt 42 år och jag har träffat tusen och åter tusen människor.

- Alla dagar har jag gått till jobbet med glädje. Det har varit ett spännande äventyr med både glädje och smärta, säger Margaretha.

- Jag har inte skrivit för min egen skull utan för läsarna och framför allt för alla dem som känner för Stiftsgården. Jag ville också bevara historien om gården för kommande generationer.

Boken handlar om den tidigare Klockargården med sockenstuga, skolsal och bostad för klockaren, som senare blev Stiftsgården.

Expansionen har pågått sedan 50-talet. Det nya Enhetens kapell där enkelheten råder, där människor möts tre gånger om dagen då det är andakt.

- Här är en kravlös miljö och många finner ro, framför allt i kapellet. Någon sa till mig en gång att här behöver man aldrig vara ensam, men man får vara ifred.

Margaretha beskriver i sin bok de olika platserna som den öppna famnen, mötesplatsen, stora gräsmattan. Lastkajen där matvarorna kördes in, skräp och sopor fraktades bort, var också en mötesplats för dem som röker eller inte röker, en plats där förälskade kunde hålla om varandra. Lastkajen revs och bara minnen finns kvar.

Siljansrummet intill Siljans strand och personalbostäderna, Werkmästerrummet och köksflygeln är några av av Stiftsgårdens tillgångar, men de skulle inte vara något utan människorna.

Margaretha har intervjuat över 40 personer om Stiftsgården. Några av intervjuerna har omarbetats av Sven Lokander och finns med i bokens andra del.

Sven Lokander och hans hustru Britt är några av alla dem Margaretha intervjuade. Paret kom från Skåne under de första industrisemestrarna och återvände varje år. Sven är nu även pensionärsvolontär på Stiftsgården.

Andra volontärer Margaretha intervjuat är Rex Justine Kidyalla från Tanzania och Douglas Fayiah Pailow från Liberia.

I gästböckerna hittade Margaretha många tankar människor skrivit ned om Stiftsgården.

- De uttrycker alla en lättnad över att få vara sig själva här.

Musikern Finn Zetterholm skrev så här i maj 1964:

"Enligt min mening kan denna storartade Stiftsgård liknas vid en väldig bulle, där alla levande, gäster som personal, som bortskämda hundar och arga kattor är russinen i stiftets hänförande vetebulle." Finn Zetterholm menade att vänskapen och samvaron blir en fast deg mellan livets russin.

Altaret i centrum med det kristna budskapet som finns i hela Stiftsgården i alla avseenden avslutar boken.

Sven Lokander påpekar också linjerna, den väldiga ljus- och värmekällan utanför, som bland andra Alf Ahlberg beskrivit. Ingen lämnas oberörd av Siljan och det väldiga skådespel som vattnet och bergen bjuder på varje dag.

KATARINA CHAM

Mer läsning

Annons