Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Berättade om tiden i fånglägret

Annons

I maj 1945 kom freden till Europa. Andra världskriget var slut och glädjen stor.

Men freden hade olika ansikten beroende på vilken sida av järnridån man befann sig.

- Jag var 16 år. Fyra månader efter freden kom ryska soldater till mitt hem i Ungern och förde mig till Budapest på förhör.

- Mina händer bakbands. Ryska soldater med k-pistar fanns överallt. Jag kastades först ner för en trapp och sedan in i ett litet rum. Där på betonggolvet låg nio av mina kamrater, torterade och sönderslagna.

Med stark röst berättar Francesco Kovács om vad som hände honom för snart 60 år sedan. Ibland blir minnena så starka att rösten för en halv sekund brister.

- Det jag tyckte var värst var skenavrättningarna. Jag var med om sju skenavrättningar på tio dagar. Jag kände det kalla stålet mot min nacke och hörde klicket. Jag visste aldrig om jag var död eller levande.

Francesco Kovács berättelse finns inte i någon historiebok. Sovjetunionens fång- och arbetsläger i Gulag där miljoner människor miste livet, inte bara under Stalins tid, "glömdes bort" i den bok om förintelsen som delades ut till alla gymnasieelever härom året.

- Vissa av lägren fanns kvar ända fram till "glasnost" 1989, säger Francesco Kovács bistert.

På overheadapparaten visar han en teckning över hur fånglägret såg ut. Med isoleringscellen i betong där fångarna frös ihjäl, nakna i 35 gradig kyla. Barackerna där de sovjetiska fångarna härskade och de utländska bokstavligt talat fick livnära sig på de smulor som kastades på golvet. Taggtrådsslussen där alla visiterades och badbaracken där man en gång i veckan tvångsrakades över hela kroppen. De olika zonerna innanför muren där hundar och soldater patrullerade.

- Folk frågar varför vi inte rymde - det hade aldrig gått!

Men hur överlever man då?

- I Ungern hade jag en granne som före kriget suttit i ett sovjetiskt fångläger. Han blev blind och hade många krämpor, men han klarade sig! Han blev som en ikonbild för mig.

- Det gäller att ha självförtroende. Ni ungdomar får inte glömma bort att ni är bra! Lyssna inte på jantelagen!

Francesco Kovács bor sedan många år i Uppsala. För 12 år sedan började han resa runt i Sverige och berätta sin historia. En historia som inte lämnar någon lyssnare oberörd.

I dag besöker Francesco Kovács Malung där han träffar folkhögskoleelever på förmiddagen och pratar vid ett öppet möte på kvällen. I morgon, torsdag, åker han till Rättvik för besök på Stiernhööksgymnasiet och Kulturhuset.

ANNKI HÄLLBERG

Mer läsning

Annons