Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bengt Wahlstedt

Annons

Mångkunnig VVS-lärare ur tiden.

Med sinnet öppet för det subtila i tillvaron, och livsmodet obrutet ännu vid 92 års ålder, har Bengt Wahlstedt lämnat oss den 13 maj 2003. Närmast sörjande är hustrun Lilly, tre barn med makar, barnbarn och barnbarnsbarn.

Bengt Wahlstedt byggde upp VVS-utbildningen i Haraldsbo 1957 och var lärare för de VVS-montörer som utbildades i Dalarna fram till pensionen1976.

Bengt föddes i Nora 1911. Efter realexamen där gick han på Tekniska Skolan i Hässleholm. Sedan började han i en av dåtidens högteknologibranscher, VVS, - värme och sanitet. Inom SGU - IOGT-ungdomen - i Nora- var han en förgrundsgestalt. Det hände att han både skrev, regisserade, spelade i och gjorde scenografi till teateruppsättningar och revyer som drog stor publik från hela regionen..

I SGU träffade Bengt sin hustru Lilly. De gifte sig 1939 och bosatte sig i Lindesberg där han startat en filial till VVS-företaget från Nora.

Bengt Wahlstedt hade många talanger. Han ritade t ex själv familjens villor i Lindesberg och Falun. Som konstnär var han främst målare men även grafiker. Han deltog i en lång rad utställningar, och utsmyckade t.ex matsalen i Hinsebergs slott. Han byggde också det älskade sommarstället Greksnäs, där barn och barnbarn tillbringar härliga sommarveckor.

Efter yrkeslärarexamen kom Bengt med familjen till Falun och Haraldsboskolan 1957. Där blev han mycket uppskattad av generationer elever. Även i Falun var Bengt aktiv inom IOGT, främst inom programverksam-heten. Han gjorde under en rad år scenografi till uppskattade kulturprogram, bl a om Ernst Rolf och Dan Andersson.

Ändå minns vi Bengt främst för hans omsorger om familjen. Våra hem vittnar om hans konstnärliga skaparkraft. Välproportionerade slagbord, vackert smidda ljuskronor, underbart bemålade näveraskar, snidade och grant målade tuppar, träskedar med yta len som silke. Varje jul fanns i barnbarnens paket de mest makalösa skapelser. Efter pensionen fick Bengt tid att vara "yrkesmorfar" - byggde vattenhjul, åkte på skidutflykt och läste sagor med barnbarnen.

Mängder av dikter fanns lagrade i hans minne och när andan föll på reciterade han för oss vers efter vers av de klassiska svenska poeterna.

Den sista tiden iakttog han hur björkarna grönskade alltmer. Han gladde sig åt att få möta sitt första barnbarnsbarn till vilken han diktat en sång som han också sjöng för lille Noah vid deras första möte. Och allra mest glädje fann han i att varje dag och varje stund få vara tillsammans med sin älskade hustru, att ända in i det sista få ta del av hennes kärleksfulla omsorg, stöttad av MOH.

Att få ha en så mångbegåvad personlighet som Bengt Wahlstedt i sin närhet, som make, far, släkting, vän gör en liksom - bortskämd.

Det är lätt att tro att man alltid ska få ha tillgång till all den kunnighet, klokskap och omsorg som han alltid har erbjudit. Nu har han lämnat oss. Och vi saknar honom oändligt.

BARNEN

Mer läsning

Annons