Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Avgörande insats av privatperson i Bonäs"

Annons

Den aktuella natten larmades räddningstjänsten i Mora för att hjälpa kollegorna i Orsa med bränderna som utbrutit där. När Morakåren körde genom Holen såg manskapet branden som rasade i Bonäs. De satte omgående kurs dit istället.

- Det fanns civila där som hjälpte till och som jag inte haft tillfälle att tala med. Jag tänker bland annat på den person som med en trädgårdsslang besprutade ett härbre och lyckades rädda det från att ta eld.

- Jag vet inte vem som gjorde det, men den här personen gjorde en helt avgörande insats. Annars hade sannolikt branden spridit sig ner till genomfartsvägen genom Bonäs, säger Per Kjellin och tillägger.

- Äras den som äras bör.

Det är fortfarande inte utrett vem som anlade bränderna i Orsa och Bonäs. Däremot förefaller mordbränderna i Sälen och Mora vara på väg att klaras upp. I Mora eldhärjades bland annat Zorns gammelgård.

- Så här i efterhand kan vi tacka vår lyckliga stjärna för att vi vid brandtillfället fanns på plats och inte var ute på annat uppdrag. Vidare har vi gammelgården på nära avstånd från brandstationen. Vi kunde snabbt bekämpa elden och begränsa skadorna. Hade oddsen varit emot oss, hade hela gammelgården ödelagts, säger Kjellin, som väl kommer ihåg skräckdygnen en vecka efter nämnda brand.

- Polisen var den misstänkte mordbrännaren på spåren, men ville ha ytterligare bevisunderlag. Mannen låg i sin bil som var parkerad på kajen. Jag kunde se bilen från mitt fönster på stationen.

- Under en vecka hade vi inkallat extra förstärkning på stationen och låg i kontinuerlig beredskap, innan mannen greps efter ytterligare två brandtillbud vid Triumfglass och Frosts knivfabrik. På båda ställena släckte spanarna bränderna eftersom de var hack i häl på den misstäkte.

- Det var en mycket obehaglig vecka och man blev abrupt påmind om vilken kulturbygd vi lever i. Vi har ju bland annat gammelgårdar lite varstans, konstaterar Per Kjellin när han minns tillbaka över verksamhetsåret 2005.

STEN WIDELL

Mer läsning

Annons