Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Avgift i längdspåret?

Annons

- Jag har studerat människans beteende, hur man påverkas av sociala normer och vad som känns rättvist, säger Tobias Heldt.

I sin avhandling som innehåller fem uppsatser har Tobias Heldt bland annat gjort ett fältexperiment för att undersöka i vilken utsträckning skidåkare är villiga att betala för att använda längdåkningsspåren. Undersökningen visade att skidåkarna var mer villiga att betala om de visste att andra skidåkare före dem hade gjort det.

- Det är ett resultat av betingat samarbete och om man vet att andra bidrar frivilligt ökar viljan hos individen.

I undersökningen jämförde Tobias Heldt två olika anläggningars metoder. Dels tittade han på Säfsen där skidåkarna ombeds att frivilligt betala 20 kronor. Sedan jämförde han med Hovfjället i Värmland där skidåkarna uppmanas betala och dessutom varnas med att kontroller görs och att en straffavgift tas ut från dem som inte har betalat. I Hovfjället bidrog 80 procent av besökarna vilket nästan är dubbelt så många som i Säfsen.

- En sådan här sanktionsmekanism bidrar starkt till viljan att betala, folk vill inte behöva skämmas, säger Tobias Heldt.

Samtidigt kom han fram till att om skidåkarna i Säfsen informerades om att sju av tio åkare i genomsnitt bidrar blev de mer villiga att betala själva.

- Det är lätt att tänka "Det är inga andra som betalar, varför skulle jag ge bidrag", men om man vet att det inte är andra som snålskjutsåker bidrar man gärna själv.

I det så motbevisar också skidåkarna nationalekonomisk teori om att individen är självisk, enligt Tobias Heldt.

- Grundproblemet med naturturismen är att skidspår, skoterleder, rastplatser på kanotleder och liknande är en kollektiv vara, men att de alla kräver underhåll för att hålla hög kvalité. Behovet finns att hitta ett sätt att ta betalt på då det skulle öka förutsättningen för att kunna leva på turism, säger han.

Turister är beredda att betala för en högre kvalitet, men problemet är att skapa ett accepterat system där många bidrar från början. Många turister är emot obligatoriska avgifter vilket också är oförenligt med allemansrätten.

Christer Rosén, vd på Säfsen Alpin tycker att det är en knivig diskussion.

- Vi har en unik allemansrätt som vi ska vara rädda om, men om jag lägger ett spår så innebär det en stor kostnad för mig. Underhållet av skidspåren kostar upp till 700 000 om året och spåren används av både anläggningens gäster och kommuninvånare.

För tillfället är det helt frivilligt för skidåkarna att ge bidrag men om fler betalade skulle de kunna hålla ännu högre kvalitet på spåren. Vandrings- och mountainbikeleder medför inte alls samma problem.

- Kostnaden för underhållet av en stig eller led går inte att jämföra med ett skidspår, säger Christer Rosén.

Han säger att det pågår en diskussion inom branschen om införsel av någon form av system för betalning, kanske till och med en sms-tjänst. I områden med hög arbetslöshet skulle ett fungerande system i hög grad bidra till att fler kunde leva på turismen och en bättre ekonomi höja kvaliten på turistupplevelsen.

ANNA NORÉN

Mer läsning

Annons