Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Även Karl-Erik Forsslund gormade”

Annons

- Även Karl-Erik Forsslund gormade på sin tid över att det revs gamla hus och han kallade Ludvikas styresmän för vandaler.

Det konstaterade stadshistorikern Berit Odnegård när hon tillsammans med kollegan Rudolf Peterson ledde sensommarens första stadsvandring på tisdagskvällen.

Temat denna gång var Marnäs i gamla tider och promenaden började i Kyrkparken. Som vanligt var de båda ciceronerna välförsedda med intressanta fakta och många gamla bilder på svunna miljöer i den östra delen av det nuvarande Ludvika.

De båda historikerna passade på att beklaga det så kallade Kandikahusets öde men konstaterade samtidigt att det inte är första gången som en gammal Ludvikabyggnad försvinner ur samhällsbilden. Rivningar har mer eller mindre alltid förekommit genom åren. Staden har förnyats och det gamla har fått ge plats åt det nya.

- Men nog var det bedrövligt att Kandikahuset prompt måste rivas. Själv var jag i kyrkan och tjänstgjorde som kyrkvärd samtidigt som det krossades med grävskopan. När jag kom dit låg spillrorna i en stor hög, sade Peterson med vemod.

- Men vi är inte de enda som har reagerat mot husrivning. Karl-Erik Forsslund gormade i tidningarna redan 1933 när de skulle riva de gamla byggnaderna på Hammarfallet, berättade Odnegård som ett bevis för att dagens husbeskyddare är i gott historiskt sällskap.

Forsslund agerade på sin tid med skärpa mot att den då äldsta bebyggelsen revs. Inte minst kände han starkt för de gamla smedsbostäderna Skrasselfors som fick lämna plats när gamla BP-macken (numera Statoil) skulle anläggas i början av 30-talet.

När Hammarfallets flyglar, den gamla handelsboden och klubben, skulle bort var måttet rågat för den gamle doktorn och skalden. Husbeskyddaren från Storgården i Brunnsvik gick så långt att han till och med kallade dåtidens politiker för vandaler all den stund de kunde tillåta att dessa dåtidens kulturminnen raserades.

Tisdagskvällens vandring gick via Östra Storgatan ner till Hillängen och vidare till Gammelgården.

Där tog man del av flera begivenheter, bland annat örtagården där gamla perenner frodas tillsammans med gamla lokala kulturväxter. Där intogs också kaffe med dopp i den sköna augustikvällen.

Under promenaden fick deltagarna en god bild av Marnäsområdet i flydda tider, bland annat Gnalins hus, gamla banken och Alméns tryckeri, nuvarande Strands tryckeri. Annat som inte längre finns kvar beskrevs ingående i kombination med visning av gamla fotografier.

Nu återstår två stadspromenader. Båda kommer att äga rum längs Storgatan, den norra respektive södra delen var för sig.

FREDDY NYLUND

Mer läsning

Annons