Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att vilja men ändå inte!

Annons

Ännu har jag inte hört någon som vill ha Saddam Hussein kvar vid makten i Irak. Alla tycks vara ense om att han har begått folkmord även på sitt eget folk, att han håller hela sitt folk i ett järngrepp där ett felaktigt ord betyder döden, folket lever under förtryck i en ständig rädsla, ingen opposition tillåts eller vågar uttalas. Inte ens tänkas. Vad gäller massförstörelsevapen är meningarna delade men flertalet anser att samarbetet med FN-inspektörerna fortfarande lämnar mycket i övrigt att önska. Trots vissa åsiktsskillnader får jag ändå uppfattningen att alla vill ha bort diktatorn Saddam Hussein. Men ändå inte!

FN beslutade för mera än tolv år sedan att Irak skulle avrusta bland annat alla massförstörelsevapen. Inspektioner har gjorts under åren men allt emellanåt har Saddam Hussein kört ut inspektörerna och sedan drivit gäck med mänskligheten under långa tider. Endast allvarligt hot har fått honom att ytligt sett ta reson men ändå inte riktigt helt, fullt och fast. FN har ihärdigt drivit avrustningsfrågan men aldrig frågan om att få bort diktatorn själv. Detta är att angripa symptomet men inte roten till det onda.

USA och dess president George W Bush tycks dock aldrig ha tvekat i sin uppfattning att både avrustning och Saddam Husseins avgång var oeftergivliga krav. Det kan ju förefalla originellt att en president kräver en annan presidents avgång. Men det behöver ju inte vara fel för det.

Det märkliga i debatten är att alla vill att diktatorn ska undanskaffas men flertalet nöjer sig med avrustning. De flesta människor i västvärlden accepterar väl sanktioner och även vapenmakt i FN:s regi. Men FN:s mål är ju inte att ta bort Saddam Hussein. FN kräver ju bara avrustning. Med Saddam Hussein kvar vid makten!

Kan någon tro att saker och ting i grunden skulle förändras om FN med diplomati eller vapenmakt tvingade Irak att förstöra sina massförstörelsevapen men samtidigt lät Saddam Hussein sitta kvar vid makten?

Skulle Iraks folk få större frihet, känna mindre rädsla, kunna tänka och tala fritt?

Skulle Saddam Hussein upphöra att stödja palestinska terrorister och kanske även andra och värre.

Skulle stabiliteten i regionen bli säkrare?

Skulle Irak åter kunna utvecklas till den förhållandevis utvecklade stat som man var innan diktaturen raserande den positiva utvecklingen?

Jag menar att svaret är nej på alla dessa frågor. Därför är det min övertygelse att USA:s linje är den enda riktiga. Den kan leda till demokrati, yttrandefrihet och utveckling för det irakiska folket. Min uppfattning delas också av USA:s allierade. England, Spanien, Australien, Japan, Danmark med flera. De är alla delaktiga. Kan de alla ha fel?

Man kränker folkrätten, skallar röster. Kan det vara så att om man vill bekämpa en som ständigt kränker folkrätten, kanske det är nödvändigt att själv göra ett övertramp?

Ibland måste man offra något för att få något, betala ett pris, ta en svårighet för att nå en framgång. Så är det i de flesta sammanhang. Så är det i Irak. Diplomatin skulle bara ha lett till en halvmesyr. Situationen skulle inte i grunden förändras. Vi skulle inte ens ha vetat om alla massförstörelsevapen förstörts.

Nu kan resultatet bli ett annat och bättre. Utan diktatorn!

BERTIL FAGERBERG

Mer läsning

Annons