Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att kampanja med "Bevara Dalarna" är klassisk populism av dalamoderaterna

/

Annons

Det är mycket rubriker i regionfrågan just nu. Och som alltid är det lättare att vara emot någonting av skilda anledningar än att vara för någonting.

Arga namninsamlingar, triumfatoriska uttalanden som att länet behåller sin ”självständighet” och riksdagspartier som stänger dörren trots att deras företrädare som representerar landstingsnivån tidigare sagt något annat.

Låt oss börja med att beta av några myter i debatten.

1. "Regionfrågan är inte utredd tillräckligt", påstås det.

Är det någonting den är så är det att vara sönderutredd, i årtionden.

2. "Landshövdingarnas invändningar är avgörande", heter det.

Alltså, trodde någon på allvar att cheferna på länsstyrelserna utan motstånd både ska lämna ifrån sig en massa makt och dessutom bli betydligt färre?

3. "Det finns ingen folklig förankring":

Well, in Sweden we have a system… och det kallas för representativ demokrati.

Här har företrädarna som representerade landstingsnivån i SKL sagt att dagens indelning inte fungerar, det är för ojämnt i styrka och detta drar sönder landet.

Att vissa politiker inte har kunnat förankra och sedan försvunnit ur debatten när det har hettat till är en annan historia.

Visst, folkomröstningsinstrumentet är möjligt att använda, men de olika sidorna i kampanjerna kommer att ha en enorm uppgift att informera om denna mycket komplexa demokratiska och förvaltningsmässiga reforms alla inslag och följder.

Att som M i Dalarna populistiskt koka ned frågeställningen till sloganen "Bevara Dalarna!" är en indikation på hur det skulle se ut om en folkomröstning faktiskt blev av. Som om landskapet Dalarna stod inför utplåning...

Förhandlingar mellan regeringen och övriga riksdagspartierna de kommande veckorna kommer att bli avgörande. Frågan står och väger just nu.

SD, M och L säger blankt nej. C kan inte köra över partivännerna i Jämtland och Halland som låst fast sig i ett motstånd.

Men C kan göra upp i övrigt om budet är rätt och gå vidare med de som vill gå vidare. Centerpartiet har i årtionden slagits just för den här regionaliseringen och har aldrig varit närmare målet än i dag, samtidigt som man har arga distrikt att ta hänsyn till.

KD har inte lämnat bordet än, men har ett parti som hänger på spärren modet att vara statsmannamässigt i en fråga med så mycket känsla?

Räkna med att Ebba Busch Thor tar den enkla, men oansvariga vägen. Regeringen och V är för.

Av den tänkta Region Norrland har just nu Jämtland fallit bort och kanske är Norrbotten på väg ut också. Däremot verkar Västerbotten och Västernorrland vara beredda att fortsätta oavsett.

Svealands företrädare är redo att gå vidare och bilda region 2019, även om det finns frågetecken kring Sörmland.

Sörmlänningarna föredrar att det sker först 2023, frågan är bara hur de ställer sig om de ser att övriga går vidare.

Att inte vara med från början är att lämna från sig makt och möjligheter vilket också präglade Dalarnas insikter efter en något trasslig start för Region Dalarna och landstinget.

Även Värmland och Västra Götaland kan komma att gå vidare, men sedan är det stopp.

En politisk väg framåt är att civilminister Shekarabi ser till att få med C genom att ge de nya regionerna mer inflytande över arbetsmarknad, infrastruktur, utbildning och kultur.

För att få med C behövs också att patienträttigheter finns tillsammans med en garanti för att man inte tvingar fram kommunsammanslagningar.

Det borde gå att nå en samsyn i detta mellan regeringen, V och C.

De landsting som inte går vidare nu lämnas tills att det finns ett starkare tryck från länsinvånarna att inte halka efter övriga landet.

Status quo är inte ett alternativ, inte om man har analyserat hur det fungerar just nu. I samtalen med Shekarabi har framkommit att ingen tycker att dagens indelning fungerar för staten Sverige.

Den andra vägen som väntar om regionfrågan går i stå, men som ingen pratar om, är ett Sverige där vi förstatligar sjukvården och tar bort direktvalen på regional nivå.

Tillsammans med en kommunreform där omkring hälften av landets kommuner försvinner införs en samverkansform mellan kommunerna och länsstyrelserna i regionala utvecklingsfrågor.

Här har särskilt nu M, L och eventuellt ett KD ett särskilt ansvar att argumentera för varför det skulle vara bättre för medborgarna.

Att man inte gör det säger en hel del.

Mer läsning

Annons