Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att fira julutomlands...

Annons

En gång åkte jag taxi i stadsdelen Grinzing i Wien, och chauffören körde med gasen i botten och radion spelade "The night Chicago died" och det var julafton.

Grinzing är en oas i världsstaden. Här öppnar folk sina trädgårdar och serverar öl och korv. Det blir en sällsynt gemytlig stämning bland långborden - och världens olika språk blandas i en salig kakafoni.

Här åt sällskapet från Toronto i Kanada sina apfelstrudel med god aptit. Och resenärerna från Sydafrika såg lite misstänksamma ut när man närmade sig en salamikorv med gafflarna.

Till Grinzing återvänder man gärna. Det gör man förresten till Wien också.

Just den här gången var det ovanligt varmt ute. Vintern hölls på avstånd. Det gick att sitta ute. Stefansdomen var upplyst och genom den öppna kyrkporten strömmade orgeltoner och körer sjöng och i kvarteren runt kyrkan hängde glitter i fönstren och caféerna var öppna och Donau flöt i sakta mak förbi, i sin eviga färd och försäljarna kursade frukt och choklad och gluwein.

Jul utomlands är en annorlunda upplevelse. Det pirrar självklart i maggropen - du är ändå en bra bit från hemmets lugna, invanda vrå. Ingen tomte, inga julklappar, inga köttbullar, ingen julmust.

Men spännande är det förstås.

Jag skulle vilja fira jul i London. Uppleva den intensiva uppladdningen i stan: med alla dekorationer som hängs upp på och över gatorna, se med egna ögon hur miljoner londoners shoppar och springer benen av sig ut och in i alla affärer - alltifrån klassiska Harrods (där knappt någon vanlig människa har råd att handla längre, utom möjligen det traditionella köpet: den lilla teburken för tio pund) till den lilla ostbutiken Paxton/Whitfield på Jermyn street, där du kan köpa världens godaste Stilton; så mjäll att vattendroppar tränger ut ur osten.

Om jag vore i London på julaftonen skulle jag göra en riktig långpromenad.

Jag skulle börja min vandring på nedre sidan av Hyde park, vid Knightsbridge, och vandra genom Hyde park och förmodligen skulle jag få se ekorrar klättra i ekarna och små båtar med julbelysningar guppa omkring på The serpentine, den konstgjorda sjön mitt i parken.

Jag skulle gå ut genom någon av de många järngrindarna och fortsätta min promenad längs Bayswater road och kolla julstämningen i de många hotellen.

Naturligtvis skulle jag också glutta in för att se om någon åker skridskor på isbanan i Queensway, alldeles bredvid tunnelbanenedgången.

Isbanan ligger inomhus. Du går in genom en vanlig dörr, passerar en gång, går upp några trappor - och plötsligt ligger en konstfryst, inbjudande isoval framför dig. Troligen hyr du ett par skrillor och gör en sväng.

Sen vandrar jag Bayswater road framåt, hotellen blir färre och färre och de fascionabla villorna i Notting Hill dyker upp. Kanske ser du Madonna. Absolut går du in i bokhandeln, känd från filmen som heter likadant som området här.

I Notting Hill vänder de flesta. Inte jag. Jag fortsätter längre bort och plötsligt, på vänster hand, går jag in i Londons mest anonyma - men kanske vackraste - park, Holland park. Här äter jag mitt lunchpaket på en träbänk, dricker min London pride - och avslutar julaftonen med en cappuccino på ett café. Italienskt.

PELLE MALMBERG

Mer läsning

Annons