Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åsa väntar på sin tredje njure

Annons

Tiden går men livet står still.

Så beskriver Åsa Lennartsson sin dialysbehandling på Falu lasarett. Sedan början av 1990-talet har hon varit på sjukhuset i tre omgångar för att rena blodet från slaggprodukter och vätska, ett arbete som njurarna utför i vanliga fall.

Första gången var hon 24 år och hade fått diagnosen kronisk njurinflammation. Åsa behövde en frisk njure och hennes mamma accepterades som donator.

Fem dagar efter transplantationen fick Åsa flera blodproppar i njuren och kroppen stötte ut den.

- Efter all väntan och alla tester kändes det väldigt snopet. Det var jobbigt för hela familjen, säger Åsa.

Det blev dialysavdelningen igen och efter bara några månader fick Åsa en ny njure. Donatorn var en avliden man i 50-årsåldern.

- Det är det enda jag vet. Jag är väldigt tacksam för att jag har kunnat leva ett normalt liv tack vare honom, säger Åsa.

I våras, efter tio år, lade njuren av. Nu får Åsa dialys för tredje gången. Behandlingen sker tre gånger i veckan och tar fem timmar. Hon står i kö för transplantation och räknar med att få vänta mellan två och tre år på en frisk njure.

Åsa bär ständigt med sig en sökare och när den ringer måste hon bege sig till Akademiska sjukhuset i Uppsala direkt. Då har läkarna hittat en donator som passar henne, bland annat måste deras blodgrupper stämma överens.

Om en person dör och läkarna anser att en donation är möjlig är det bråttom. När organen tagits ut skickas de vidare till de sjukhus där mottagarna väntar. Läkarna har mellan fyra och 24 timmar på sig att utföra transplantationen beroende på vilket organ det handlar om. Ett hjärta blir till exempel oanvändbart efter bara fyra timmar.

Att få dialys är tidskrävande och sliter på kroppen. Efter behandlingen känner Åsa sig ofta trött. Känslan av att inte kunna leva fullt ut, att vara begränsad, är också någonting som många dialyspatienter upplever.

- Jag kan inte göra spontana eller längre resor om jag inte kan få behandling på plats. Jag och min sambo reste till Gotland på semester i somras och det fungerade eftersom jag förbokat tider på sjukhuset där, säger Åsa.

I dag åker Åsa till Akademiska sjukhuset i Uppsala för att gå en kurs i hur man sköter dialysbehandlingen på egen hand. Under några veckor får deltagarna lära sig allt från att sticka nålar till att ställa in sin egen dialysapparat.

- Det innebär mer frihet. Då kan jag vara hemma och bestämma själv hur jag vill lägga behandlingen, säger Åsa.

MARIA BIAMONT

Mer läsning

Annons