Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är "Gertrud" pressetiskt försvarbar?

Annons

Jag läser artikeln den 27 maj om "Gertrud" och blir både ledsen och förbannad. Hur kan tidningen gå in i en annan människas boende, vad jag förstår på anmodan av anhöriga, ta bilder och då jag som tidningsläsare kan se hur det till och med ser ut i skåp och garderober?

Var finns moraliska och etiska värderingar hos pressen och hos de anhöriga? Vad är det man vill uppnå?

Med vilken rätt har vi som medmänniskor att fördöma och utifrån våra värderingar och normer betrakta en för mig okänd persons liv och leverne. Bakgrunden till det hela framkommer inte i tidningen. Kan då jag som medmänniska veta hur denna "Gertrud" levt sitt liv innan sjukdom drabbade henne? Här blir medarbetare från kommun och landsting uthängda i pressen, vilket varken är första eller sista gången det inträffar. Det finns något som heter personlig integritet och det är något som alla mer eller mindre värnar om.

Har kvinnan blivit tillfrågad och jag undrar om anhöriga i första hand har vänt sig till de ansvariga inblandade från kommun och landsting innan detta togs till tidningen.

Alla har säkert gjort vad de kan i detta fallet. "Gertrud" själv har kanske sagt ifrån att det är bra som det är?

Själv har jag lång erfarenhet från både kommunal och privat vård samt landstinget både i Dalarna och annat län. Jag har arbetat med social planering och vet att det finns en gräns för hur långt man får gå in i en annan människas liv.

För mig är gränsen passerad i detta reportage!

Svar direkt:

Insändarskribenten tar upp mycket viktiga frågeställningar kring en enskild människas integritet. Det är samma frågor vi på redaktionen också ställde oss innan vi publicerade reportaget om "Gertrud". Vår slutsats blev att vi, självklart, skulle skriva om de förnedrande förhållande som "Gertrud" nu, när hon inte längre förmår styra sitt eget liv, tvingas leva under.

Vår utgångspunkt är att, hur en människa än valt att leva när hon haft kraften och möjligheten att själv bestämma, ska hon få den hjälp som behövs för att slutet av livet ska bli så drägligt och värdigt som möjligt. Den hjälpen har inte "Gertrud" fått.

Oftast fungerar hemtjänst och andra sociala stödfunktioner fantastiskt bra. Men ibland, som i "Gertruds" fall, går det helt snett. Då är det tidningens uppgift att slå larm. Syftet är att uppmärksamma ett missförhållande för att det ska rättas till och inte upprepas hos andra. Vi var också mycket noga med att "Gertruds" rätta identitet inte skulle framgå av vare sig text eller bild.

VÄRNAR OM DE GAMLA EWA WIRÉN, REDAKTIONSCHEF

Mer läsning

Annons