Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är det dags för medborgarråd

Annons

Hur skulle det vara om landstingets ledning tillsatte ett medborgarråd, som kunde ge anvisningar från brukarens synpunkt. För dagen beslutas efter politikernas egna sterila tankar utan dyrköpta erfarenheter.

Somligt styrande verkar litet verklighetsfrämmande. Eller alltför slentrianmässiga.

Jodå, jag vet; landstinget har - eller i varje fall har haft - ett pensionärsråd. Som vi inte hört så mycket av.

Till att börja med: parkering vid sjukhusen. För dagen kommer en rapport från Ludvika och parkering vid sjukhuset där. Här finns stora ytor med gratis p-platser, men här finns också en p-plats att betala för. Den ligger skönt nära för den som har svårt att ta sig fram. Denna "bekväma" p-plats har tidigare kostat två kronor i timmen. Nu har man plötsligen höjt till fem kronor i timmen. Vem eller vilka fattar beslut om sådana påslag?

Den som behöver "nära till", den som har svårt för att gå långt, ska alltså straffas än mera.Vem tjänar på den här höjningen?

Är det landstinget, som ska gneta till sig en och annan krona extra mitt i miljon- och miljardrullningen? Har svårt att tro det. Brukar inte sådana här ärenden ligga på entreprenad?

Nästa fråga kommer automatiskt: hur mycket ska man lägga i för att vara säker? Hur lång tid har jag fått hos läkaren och håller tidsschemat?

Det är många, säger många, som fått höjt blodtryck i onödan vid bara tanken på att p- tiden håller på att väntas bort.

En inbokad patient till en klinik i Falun fick ett papper på att hon var välkommen den dagen och den tiden. Samtidigt upplystes om hur lång tid behandlingen skulle ta.

Så flott. Så riktigt. Så omtänksamt.

Det var bara det, att det ytterst eleganta tidsschemat sprack med en knall. När patienten väntat fem kvart över tiden tog hon sig orådet före att fråga.

Jo, dom var sena för det hade "hänt något". Var det alldeles omöjligt att underrätta väntande patienter?

Det är våra skattepengar de handskas med. I alla lägen.

Apropå väntan och parkering och allmän uselhet.

Allmän uselhet var det.

Det stora sjukhuset i Falun är stort, stundom alldeles på tok för stort för den som är "kravlu" och ska ta sig "dit och dän" inom väggarna.

Ta som exempel den stora glasgången mellan sjukhuskropparna.

Nej, vi kommer inte undan den promenaden, alla mottagningskliniker kan inte samsas runt stora hallen. Med närhet.

Men men men men men.

Hur skulle de vara med en liten vilsoffa här och var, eller en eller ett par stolar?

Det är många som länge påtalat detta bekymmer till hög och låg bland höjdare olika kategorier.

Ingen, säger ingen, har lyssnat, eller har velat lyssna. Gammalt folk får flåsa sig fram utan möjlighet till 45 sekunders vila under promenaden.

Och de som ska sköta om sjukhuset ser och hör platt intet.

Jag är av dem bestämda uppfattningen att Dalarnas landsting alls icke går i konkurs om det köps en eller annan soffa eller en eller annan stol till sjukamänniskors hjälp.

Basta.

Mer läsning

Annons