Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är den kristna synen verkligen inte hållbar?

Annons

Är det verkligen ohållbart att hävda att sexualiteten på ett särskilt sätt har att göra med känslolivet, förmågan att älska och ge nytt liv och mera allmänt förmågan att skapa föreningsband med en annan människa.

Isoleras sexualiteten från de regler och värderingar som annars gäller vid mänsklig samvaro, blir den helt utlämnad åt de krafter som råder inom konsumtionssamhället. Den kommersiella exploateringen av sexualiteten har visat sig kunna finna allt fler inkomstbringande områden. Det är anmärkningsvärt, men i grunden skrämmande konsekvent att kvinnan i sådana sammanhang tenderar att bli en konsumtionsvara, något som står helt i strid med tidens strävanden för likställighet mellan könen. Mot denna i grunden omogna och känslokalla syn på sexualiteten har många reagerat, och långt ifrån endast sådana som delar en kristen äktenskapssyn. Det torde i vårt samhälle i dag vara många som inser, att sexualiteten i individens eget intresse måste integreras i en större ram av person och social gemenskap, i en enhet av biologiska, psykologiska och sociala element, som inte godtyckligt kan frikopplas ifrån varandra. Ensidigheten i ett sådant frikopplat betraktelsesätt framgår med önskvärd tydlighet av Per Sundbergs artikel.

Den rent funktionaliserade sexualiteten, sex som sportgren eller behovstillfredsställelse, bygger på förutsättningen att kopulationsakten är en nödvändig fysiologisk process bland andra, som näringsintag eller toalettbesök, och följaktligen kan utföras utan personligt engagemang, men ändå helst lustbetonat. Detta ser den klassiska kristendomen som en ny version av en gammal gnostisk villfarelse, som innebär att kroppen är ett verktyg, som en människa använder sig av för olika syften, så länge den fungerar.

Det jag gör med min kropp, det angår inte mitt innersta, egentliga jag. Jag kan behandla kroppen som jag vill, den kan inte göra anspråk på någon särskild respekt, eftersom den är en ägodel bland andra.

Enligt kristen uppfattning är kroppen däremot en fullvärdig del av personen. Det jag gör med kroppen, det gör jag med själen. Har jag realiserat min kropp, då finns inget mer kvar att lämna ut.

Ingen ensamhet är större än den som yttrar sig i vår kulturs neurotiska kopulerande. Att ta bort tabut från sexualiteten, är som att ta bort grammatiken från språket. Att återgå till oartikulerade stön, är det mänskligheten slutmål?

SUNE GARMO

Sune Garmo beskriver sig

som "en gammal pensionerad prost".

Mer läsning

Annons