Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Använd cykelhjälm"

Annons

För nästan två veckor sedan cyklade Therese Hedlund, 17, mot Masenbadet med sina kompisar. Det var sista lördagen innan skolstarten, en varm och skön dag, och tjejerna ville passa på att sola och bada.

Men cyklandes ner för Mellstabacken, mot Dalälvsbron, gick något snett.

- Som vanligt drog jag på för att få full fart, och när jag kom ner till bron, åkte jag över ett gupp och plötsligt ramlade jag omkull.

Hon vet inte hur hon ramlade eller om hon flög mot räcket. Men orsaken var att en del som höll i framskärmen, åkte in i hjulet och stannade tvärt cykeln.

- Jag satte mig upp, och jag kände mig helt konstig i huvudet. Det kändes som om jag hade munnen full av stenar, och så insåg jag att jag spottade ut mina egna tänder.

Hon ropade på sina kompisar och sa åt dem att ringa efter ambulans.

- Jag förstod att det var allvarligt, för jag hade en hel pöl med blod framför mig. Jag grät inte, och det gjorde inte speciellt ont. Men jag tror att det var för att jag var så chockad.

- Jag trodde jag skulle dö, faktiskt. Och så tänkte jag på mitt ansikte, att det var förstört nu.

En kvinna som hade åkt förbi och sett Therese ramla, hade vänt med bilen för att hjälpa henne. En kille kom fram och höll en tygbit mot hennes ögonbryn som hade spruckit.

- Min käke kändes helt konstig. Jag sträckte ut min tunga, men kunde inte nå mina tänder, för käken hade åkt fram så mycket.

Folk började samlas runt Therese.

- Jag förstår att folk blir nyfikna när något händer, men det var verkligen det värsta. Typ 20 personer stod runt mig och bara såg på. Någon sa "titta, man ser skelettet vid käken".

Hennes mamma kom till platsen, efter att Therese kompisar ringt henne, och då brast Therese ut i tårar.

Efter vad som Therese beskriver kändes som en evighet, men i verkligheten var ungefär en kvart, kom ambulans till plats och körde henne till Falu lasarett. Där fick hon ligga i fem dagar. Hennes käke hade krossats, och fick opereras.

Läkaren fick sy in plattor och skruvar för att få den på plats. Hennes ögonbryn och haka syddes med stygn. Therese fick även stora skrapsår på händerna och vid skulderbladen.

- Efter fem dagar på sjukhuset, var det så skönt att få komma hem. Jag fick kommunicera lite, slå på mobilen, gå ut på internet och en massa kompisar kom hem till mig och uppvaktade.

I dag har skrapsåren läkt lite grand, och stygnen vid ögonbrynet och hakan syns knappt.

Mellan tänderna har hon något som påminner om en tandställning med gummiband.

- Det är för att käken ska kunna läka. Sen när ställningen tas ut, ska de fixa mina tänder. Alla utom mina framtänder krossades när jag ramlade.

Tandställningen gör att Therese måste leva på flytande vätska.

- Jag har gått ner sex kilo redan. Jag har så hög ämnesomsättning. Och de kommer inte att ta ut ställningen tidgast förrän i slutet av september. Jag längtar verkligen efter att få äta riktig mat.

Therese har också svårt att sova om nätterna.

- Det gör så himla ont i käken. Jag har fått smärtstillande och insomningstabletter men de hjälper inte. Så vi ska till läkaren igen.

Therese går barn- och fritid på Hagaskolan.

- Det går ganska bra i skolan, bättre än jag trodde, men jag får kämpa på.

Hon tar bussen till skolan, och promenerar om hon ska någonstans.

- Det här var verkligen det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Just nu känns det som om jag aldrig mer kommer att cykla, men om jag ska det, så kommer jag definitivt att ha hjälm. Helst en hel hockeyutrustning med skydd för ansikte, ben och armar, säger hon och skrattar lite.

Hon välkomnar den nya lagen som träder i kraft vid årsskiftet om att alla under 15 år måste ha hjälm på sig när de cyklar.

- Fast jag tycker att den lagen borde gälla ända tills man blir 18. Eller ännu bättre, ända tills man dör.

På Hagaskolan har hon inte sett en enda cyklist ha hjälm på sig.

- Många som kör på mopeder struntar i hjälm också, och tror att de är häftiga. Skydd är inte fult. Det är smart.

Oavsett om hennes kompisar har hjälm eller inte, kommer Therese att ha det i framtiden.

- Läkarna sa att jag hade sån tur. Jag hade kunnat bli förlamad, eller om jag hade slagit i skallbenet kunde jag ha dött. Jag hade verkligen tur i oturen. Men den risken tar jag inte igen. Jag ska alltid ha hjälm på mig när jag cyklar.

MIRA PALOMÄKI

Mer läsning

Annons