Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Äntligen är jag i hamn"

Annons

-Det har varit en lång resa, men äntligen är jag i hamn, säger Michael om sitt prästyrke.

I försommargrönska, närmare bestämt den 11 juni, prästvigdes Michael Wingårdh.

För tre år sedan, när vi träffades på hundpromenad kring Skogskyrkogården berättade Michael, att hans teologiska studier fick ta den tid det tog. Han inledde sina teologiska studier 1988.

-Familjen och barnen kommer i första hand. Den tid som blir över måste jag förvalta väl, tyckte Michael som pendlat mellan Falun och Uppsala under hela studietiden.

-Jag är stort tack skyldig mina nära och kära, hustru och svärföräldrar som ställt upp i vått och torrt. Och senaste året på pastoralinstitutet, borta fyra dagar i veckan. Det är ingen dröm för en småbarnspappa.

På midsommardagen gör före detta väktaren Michael Wingårdh sin första predikan i Stora Kopparbergs mäktiga katedral.

Hur kom det sig att du valde just prästyrket?

- Jag stod inför en kaotisk livssituation. Runt 20-årsåldern tog jag avstånd från Svenska kyrkan. Jag blev arbetslös, min tro vacklade, ända tills jag insåg - att ditt liv blir vad du gör det till.

-Här började jag ställa nya frågor till mig själv och livet, det liv jag ville leva... I dag långt senare är jag stark i min gudstro. Fattas bara annat - som präst!

Nu gör Michael Wingårdh sitt adjunktsår inom Stora Kopparbergs församling.

När tidningen träffar Michael sysslar han med inställning för storbilds-tv för konfirmander på Sundbornsgården.

Lyssnar de unga till annat än sport och datorer?

-Absolut, jag tar en bit av mitt eget liv, prackar inte på ungdomar den gudstro jag har. Det är viktigt att blanda kristet budskap med livet i stort och de frågor man möter som ung, säger Michael.

Den nya prästen i Stora Kopparbergs församling är glad över sin erfarenhet av yrkesliv på andra nivåer.

- Jag gör en pilgrimsvandring - men känner att jag kommit en bit på väg.

På ledig stund, skriver Michael på midsommardagens inträdespredikan.

Hemmavid i familjens bostad, prästgården i Hosjö, stultar 1,5-åringen Adam omkring med fyraåriga storasyster Alva. Där finns också hustru Cecilia med arbete inom Montessoris barnomsorg och westie-vovvarna Charlie och Lukas.

-Livet pulserar, på alla plan, tycker småbarnspappan och prästen Michael Wingårdh.

Vi undrar om nya prästen vill lägga några ord kring heta frågorna om kvinnopräster och partnerskap.

Michael känner inget motstånd till något. Han talar om kärlek till sin nästa. Det får vara vägledande, anser han.

- I min personliga gudsbild har jag svårt att ta avstånd. Jag ser mångfald i relationen och tror inte att Gud kallat kön till predikstolen...

BIRGITTA KNIFSTRÖM NORDÉN

Mer läsning

Annons