Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anny satsar på återbruk

/
  • När Pralin kommer på besök har elementen i ugnen just pajat. Det har varit en del trassel kring denna gråa centralpunkt i verkstaden, men nu är den i gång.
  • Farfars whiskyflaskor blir ljuslyktor
  • Farfars whiskyflaskor blir ljuslyktor
  • Hela vardagsrummet var fullt av glas innan Anny kunde flytta in i sin verkstad. Nu experimenterar hon, en del blir bra, annat mindre lyckat.
  • En barnmatsburk blir ett vackert glas med mörkare kant.
  • Anny Jernberg lider ingen brist på råvara, hon provar sig fram när det gäller omformningen. Här är överdelen på en vinflaska som blivit en lampskärm.
  • som ovan, med lite tillAnny Jernberg lider ingen brist på råvara, hon provar sig fram när det gäller omformningen. Här är överdelen på en vinflaska som blivit en lampskärm. Kapsylerna döljer eldetaljerna.
  • Hela vardagsrummet var fullt av glas innan Anny kunde flytta in i sin verkstad. Nu experimenterar hon, en del blir bra, annat mindre lyckat.
  • I den gamla cementfabriken hittade hon en bra lokal.

Hon gör nytt och fint av gammalt glas.
Överdelen på vinflaskan blir en grön lampskärm, botten på samma flaska blir en blänkande ljuslykta.
Hela sommaren har Anny Jernberg diskat sitt klirrande glasberg. Nu har hon 1200 grader i ugnen och massor av idéer.

Annons

Vi rullar in i Bollnäs en solig förmiddag, där är travbanan och bandyarenan. Vi letar oss vidare till det som enligt Anny Jernberg påminner om en krigszon, den gamla cementfabriken där hon inrett verkstad.

Hon är i ett experimentellt stadium, ligger ofta vaken om nätterna, tänker form och idéer, och tänder lampan för att göra minnesanteckningar.

– Det är så roligt. Fast jag ritar så dåligt att jag hellre skriver mina skisser, säger Anny Jernberg.

Efter tre år i ett pratyrke trivs hon att jobba själv i verkstaden.

– Jag är nog lite av en ensamvarg, men jag har lärt mig jättemycket kundhantering på callcentret, och det kan vara bra nu när jag ska öppna webbshop, säger hon.

Anny Jernberg är uppvuxen i Falun. Efter högstadiet så ville hon bort, tonårstrött på att bo hemma och dessutom skoltrött. Dåvarande pojkvännens syster tipsade om en treårig utbildning i glashantverk i Kosta. Anny sökte på vinst och förlust och kom in.

– Jag ville arbeta med händerna, göra något praktiskt, säger hon.

Utbildningen blev en lyckträff, att forma glas fascinerar. Efter att ha flyttat runt lite på ungdomars vis träffade hon Johan genom gemensamma bekanta. Han är inbiten Bollnäsbo och Anny som bott här i 4,5 år och trivs också i Hälsingland.

Efter tre år på ett callcenter i närheten bestämde hon sig för att satsa på hantverk igen. Arbetsförmedlingen och Trygghetsrådet stöttade bra när hon ville starta eget.

Anny Jernberg hade hört talas om Leif Hauge som sysslade med återbruk och fick praktisera hos honom för att lära sig tekniken. Det är en annorlunda glasåtervinnig som kallas omformning, man värmer upp engångsglas så att det går att forma, men inte så varmt att det smälter. På det sättet förbrukas endast en fjärdedel av energin som går åt vid traditionell glasåtervinning.

På så vis blir parfymflaskor, barnmatsburkar och annat till beständig nytta i form av skålar, glas och vaser – i stället för att gång på gång hamna i glasiglon.

I höstas kände sig Anny lite ringrostig, men hon fick snabbt in snitsen igen. Det är som att cykla, tekniken finns där.

Fast den stora ugnen har hon varit sugen på att skrota några gånger. Hon och Johan byggde först invärmningsugnen tillsammans, som hon trodde skulle vara svår, men som var lätt.

Den stora kylugnen där råvaran värms och får svalna har varit desto lynnigare.

– Det är tur att Johan är händig, typ bysmed. Det är väl nära att jag blivit singel på kuppen efter alla haverier, säger Anny Jernberg.

Det var i november förra året som hon började planera för Återbruket i Bollnäs. Folk har skänkt glas i massor, glada att det kan komma till nytta. Anny har handdiskat och torkat sitt glasberg. Maskin är inget alternativ, fläckarna försvinner inte, utan bränns in i ytan.

– Jag brinner för återvinning och det ligger ju i tiden. Jag är så less på slit och släng, säger Anny Jernberg.

Mer läsning

Annons