Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Annat än ekonomin styr människors val av bostadsort

Annons

Min man och jag har planer som går stick i stäv med dessa expertutlåtanden. Vi planerar att flytta till Smedjebacken. Det betyder inte att allt är perfekt där. Vi önskar oss bättre kommunikationer särskilt som vi tror, att om Smedjebacken förblir en minikommun på drygt 10 000 invånare, kommer många att tvingas pendla till sina arbeten.

Vi upplever också att några människor ger prov på en falsk trygghet i den sysselsättning som den dominerande industrin för dagen erbjuder. Och det kan troligen behövas en större flexibilitet för de förändringar som framtiden sannolikt kommer att bjuda.

Att bo och leva på en plats är relaterat till många livsvärden. Det kan vara vänskap, tillgång till natur, kultur och en alldeles unik känsla av att vara i händelsernas centrum. Där jag är, där är livet. Så tycker de flesta människor.

När vi vistas i Smedjebacken kan vi konstatera att den servicenivå som Konsum på orten bjuder, det hittar vi ingenstans i Stockholm där vi bor.

Expertens varsel om orimliga kommunalskatter på bruksortskommunen kan ju hänga samman med den övervältring av statliga uppdrag som det aldrig var tänkt att en begränsad kommunal administration ska kunna klara av.

Det är tänkbart att vissa myndighetsuppdrag kräver så hög kompetens att det bör flyttas över till länsstyrelsen eller samordnas mellan flera kommuner. Detta kräver emellertid helt nya strukturer och att nuvarande organisation med kommun, landsting och stat behöver förändras och effektiviseras.

När den lilla lokala sparbanken får frågan av mig om det är dags att vi stockholmare flyttar vårt lönekonto och våra besparingar från denna sparbank, skrattar sparbankens vd lågmält och undrar vad tidningarna får allt i från. Det är helt enkelt inte sant det som skrivs.

Det är lättköpta poäng att skriva sådant som bygger upp fördomar mellan urbana och glesbygdsmänniskor.

Det är dags att vi människor börjar debattera vilka livsvärden vi vill ha tillgodosedda, vilken välfärd vi är beredda att betala för.

Få politiker i dag förmår att formulera framtidsvisioner om ett bättre samhälle medan flera agerar som kamrer i ett företag.

Inte stimulerar artiklar som den i Dagens Industri till spännande framtidsvisioner utan skapar mörker och misstro i ett av världens bästa länder.

SOLVEIG LARSEN

Mer läsning

Annons