Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna Maria delar med sig av minnena

Annons

Hur var det när du var liten mor? Den frågan ställde Anna Maria Bråmå som liten flicka, flera gånger om dagen.

- Och mor berättade så levande och fantastiskt att jag bara ville höra mer. När historierna var slut fick hon berätta dem om och om igen.

I dag fyller Anna Maria Bråmå 92 år och hon har genom åren förvaltat mors berättartradition. Snart är den femte boken klar!

Men att hon skulle bli författare var ingen självklarhet. Anna Maria hade fullt upp med man och fyra barn. Familjens kläder sydde hon själv och vävning var en kär sysselsättning tills för bara några år sedan. Hon är heller inte främmande för att arbeta i trä.

- Jag har varit med och snickrat både när vi reparerade här hemma och i fäboden och sommarstugan. Numera är det inga större projktet utan jag snider lite i trä.

Soffdekorationer runt om i vardagsrummet visar att Anna Maria är säker på handen.

Men tillbaka till författarkarriären. I ungdomen mötte hon Edvin Bråmå från grannbyn Yttermo, kärleken växte fram och de bildade familj.

När det fjärde barnen var fött hade Anna Maria egentligen fullt upp, men så plötsligt en natt kom tanken:

- Allt som mor berättat för mig borde fler få ta del av. Jag pratade med pastor Rådstam på missionsförsamlingen och det resulterade i att han skrev en bok baserad på mors berättelser.

Tiden gick och efter omkring tio år fick Anna Maria tillbaka de handskrivna dokument som hon tecknat ner sin mors berättelser på.

- Det fanns så otroligt mycket mer att berätta. Jag hade aldrig skrivit annat än uppsatser, men skrev ihop några rader som jag tänkte att tidningen kanske kunde vara intresserad av.

- Min gamla lärare Per Johannes fick titta på materialet. "Fantastiskt! Skriv mer, men inte till tidningen. Gör en bok!" uppmanade han.

1959 publicerades boken "Näverskor och skimp" som hade en strykande åtgång. En andra upplaga trycktes 1972.

Anna Marias författarskap tog en liten paus, men hon fortsatte att skriva ner sin egen historia till sina barn.

- De fick varsin handskriven bok på 350 sidor. Det är viktigt att vi inte glömmer hur det var förr, säger Anna Maria.

Minnesböckerna till barnen låg sedan till grund för den andra boken; "Jag minns". 1998 kom "Vardagsfolk i helg och söcken" och den fjärde boken, "Axplock" som kom för några år sedan var tänkt att bli den sista.

- Men så hörde jag talas om en berättelse från andra världskrigets Norge som bara måste föras vidare och så hade jag en missionärshistoria från 50-talets Afrika och lite andra berättelser, så det blir en bok till.

- Men det är den sista! säger Anna Maria med skärpa, men ögonen ler och man ska ju som bekant aldrig säga aldrig.

Något stort kalas är inte planerat, men hembakade kakor och tårta finns alldeles säkert på kaffebordet i dag.

ANNKI HÄLLBERG

Mer läsning

Annons