Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anhöriga: "Det var ett rop på hjälp"

Annons

Tidigt på onsdagsmorgonen lyfte han luren.

Peter, 18, slog numret till polisen. Han sa att han var beväpnad och tänkte döda sig själv och sin mamma.

Sedan vände han sig till henne och förklarade att han inte skulle skada henne. Han ville bara att polisen skulle komma.

Och det gjorde de.

Peter gick ut på gården. Han var iklädd en rånarluva och beväpnad med vad familjen tror var en leksakspistol. I alla fall var det vad han hade sagt att han skulle köpa.

Han stannade inte på polisens befallning. Han kastade inte ifrån sig vapnet. Istället skrek han "skjut mig, skjut mig".

Och polisen sköt - men skottet träffade inte.

- Dö. Det var det han ville, säger hans anhöriga.

Peters familj har under de senaste åren sett honom gått allt djupare ner i missbruk. Narkotika, alkohol, spel - han använde allt han kom över för att fly verkligheten.

Men för några månader sedan orkade han inte mer.

Då bad han socialen om hjälp.

Och fick det - i ett par dagar.

För lite drygt en månad sedan fick Peter en plats på ett behandlingshem. Men han hann inte mer än att komma dit, förrän han fick besked om att vända tillbaka. Han skulle avgiftas, och trots att den möjligheten fanns på behandlingshemmet, hade socialen beslutat om att det istället skulle ske på hemmaplan.

- Det var billigare, säger hans anhöriga.

Innan Peter lämnade behandlingshemmet fick han socialens löfte om att få komma tillbaka. Men först skulle han genomgå avgiftning på avdelning 65 på Falu lasarett.

Men han kom inte längre än till järnvägsstationen i Borlänge. Där mötte handläggaren från socialen upp och berättade att man inte kunde ta emot honom på 65:an.

Det fanns ingen plats.

I väntan på en ledig säng drev Peter under ett par dagar vind för våg i Borlänge. Och när han väl fick en, blev vistelsen kortvarig.

- På 65:an fick han dela rum med andra, tunga och mycket äldre missbrukare. Han klarade inte det. Därför gick han ut därifrån och vägrade återvända.

Efter det sökte han upp sin handläggare på socialen.

Han ville tillbaka till behandlingshemmet.

Men på socialen hade man då upptäckt att man inte kunde skicka tillbaka honom dit, eftersom han var för ung.

Det var 20-årsgräns för patienterna.

Peter var bara 18.

En ansökan om dispens skickades därför till länsrätten.

Och i väntan på svar gick han ner sig allt längre i sitt missbruk. För sin familj talade han hela tiden om att han ville dö och att han inte orkade längre.

De anhöriga blev oroliga.

- Vi ringde flera gånger till socialen. Till slut fick vi besked om att hans handläggare slutat. Han skulle tilldelas en ny.

I måndags fick han en ny handläggare.

Då var Peter i så dåligt skick, att den nya handläggaren ansåg att man inte hade möjlighet att invänta länsrättens belust. Istället skulle ett nytt behandlingsalternativ tas fram.

Men längre än så hann man inte.

Natten till onsdag ringde Peter, påverkad och desperat, till polisen och sa att han tänkte skjuta sig själv och sin mamma. Sedan gick han ut på gården och hoppades på att bli skjuten till döds.

Nu, när chocken efter händelsen lagt sig, är de anhöriga kritiska till socialens agerande. De anser att Peter bad om hjälp, men blev föremål för spariver. Och det, menar familjen, är en bakomliggande orsak till händelserna på Häradsvägen.

-Varför fick han inte stanna på behandlingshemmet? Han ville ju det, säger de.

Nu, med facit i hand, hoppas familjen på förändring.

I Peters fall kan fängelse vänta, det vet de anhöriga, men de vill ändå gå ut och berätta.

För att samma sak inte ska hända igen.

- Det finns inget försvar för det han har gjort. Men det finns orsaker till det. Det känns viktigt att föra fram, säger familjen.

Som är övertygad.

Hade Peter fått hjälp när han frivilligt sökte den, skulle händelserna på Häradsvägen inte ha ägt rum.

- Vi hoppas att socialen lär sig av det här. Att de i fall när personer frivilligt söker hjälp inte väntar med fler insatser, tills det är för sent.

Fotnot: Peter är ett fingerat namn.

LINDA ERIKSSON

Mer läsning

Annons