Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Angelica njuter av livet med Marius

Annons

Angelica Beyer är uppvuxen i Borlänge. Närmare bestämt på Hagalund och i höghuset vid Expoköp. Detta låg nära vattentornet som i barndomen var en såväl spännande som skrämmande byggnad.

Angelicas familj flyttade in i en tjänstebostad i det då nybyggda höghuset. Pappa Hans, som tidigare flytt från kriget i Tyskland och i Norge träffat mamma Ester, arbetade nämligen extra som vaktmästare. Själv är Angelica övertygad om att den dramatiska bakgrunden och den svåra tid under vilken föräldrarna träffades präglat henne en del som vuxen. Om inte annat så i ett starkt engagemang i frågor som rör mänskliga rättigheter.

Övertygad är Angelica också om att hon som yngst i en barnaskara, där storasyster Elona är 16 år äldre och storebror Ronny 10 år äldre, blev aningen bortskämd. Ett uttryck som Angelica inte alls gillar eftersom hon tror att barn aldrig kan få nog mycket kärlek. Någon levande varelse som lidit av för mycket kärlek har hon inte heller träffat.

De första skolåren på Tångringsskolan var oproblematiska för Angelica. Enligt hennes egen beskrivning var allt frid och fröjd tills det var dags att gå högstadiet på Maserskolan. De sista åren på högstadiet var Angelica mycket skoltrött och bestämde sig för att efter nian aldrig mer sätta sig i skolan.

I stället skulle Angelica jobba och hon började också arbeta tidigt i kiosk och restaurangbranschen. Efter att ha provat på olika yrken, städerska var ett av dem, kände sig Angelica mogen att söka till trädgårdsgymnasiet på Vassbo. En underbar tid framhåller Angelica vars trädgårdsintresse sedan Vassbotiden bara blivit starkare, något av en passion. Vår och höst håller hon kurser i just trädbeskärning. Konst är ett annat stort intresse och flugfiske kan bli det. I varje fall ska Angelica lära sig flugfiska i sommar.

Fackligt och politiskt engagerade sig Angelica tidigt. Genom sitt starka engagemang under många år i det socialdemokratiska ungdomsförbundet, SSU, fick hon stipendium för att studera vidare på Brunnsviks folkhögskola och dess medialinje. Angelica upplevde detta att gå på folkhögskola som underbart och utvecklande. Sin praktik gjorde hon på LO:s informationsavdelning i Stockholm. Till Stockholm flyttade hon sedan som informationsombudsman åt den socialdemokratiska partistyrelsen.

Visst lärde sig Angelica mycket om både mänskliga relationer och politikens villkor. En trevlig lägenhet hade hon också på Söder och ett så kallat karriärjobb. Men det var hem till Hushagen där hon bott i 16 år som Angelica längtade. Till den egna täppan och till att få slänga käft med "kärringarna".

Om sitt en gång starka engagemang i kommunalpolitiken berättar Angelica att detta avtog då hon upplevde för mycket av förvaltande. Hennes beslut blev att avsäga sig alla uppdrag utom det som nämndeman i tingsrätten. Till Arbetslinjen Klippan, där hon varit i snart nio år, rekryterades Angelica som projektledare och utbildare sedan hon börjat arbeta med problemungdomar i Ludvika och med invandrare och SSA-ungdomar på dåvarande Amu.

Parallellt med sitt arbete har Angelica pluggat vidare och läst motsvarande högskolans psykoterapeututbildning. Det gäller en steg 1-utbildning i psykodynamisk grundutbildning med somatisk påbyggnad. Angelicas dröm är att få starta rehabilitering med hjälp av naturen plus odling. Helt enkelt trädgårdsterapi.

Inför sin 40-årsdag, som blir lugn då alla är på semester, men som ska tas igen med ett rejält party innan årsskiftet, kan Angelica konstatera att hon hunnit med ganska mycket. Under det senaste året flytten till Gustafs och sin Christer Friberg. Men den största gåvan av alla är tveklöst unge Marius. Det är åt honom och åt att bygga upp en ny trädgård som Angelica nu ägnar sina dagar. Då småbarnstiden är över tänker Angelica åter ta tag i orättvisor av alla de slag och har också många idéer om olika projekt som hon vill fortsätta att utveckla.

SVEN-ERIK OLSSON

Mer läsning

Annons