Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ångande dalaklenod sevärdhet i Roslagen

/
  • PRIOBILD Sevärdhet i Almunge. En 109 år gammal lastvagn från Byvalla-Långshyttans järnväg är en intressant sevärdhet vid Almunge station längs museibanan.  Foto: Gunne Ramberg
  • ---  Foto: Gunne Ramberg
  • Klart ut! Patrik Winder var tågklarerare i Marielund när tidningens medarbetare kom till Roslagen för att ta del av järnvägsminnen från Dalarna.  Foto: Gunne Ramberg
  • Prydlig klädsel. All personal är självklart ordentligt uniformerad. Här duger det inte med röda t-tröjor och fjällrävenkläder som hos en viss modern tågoperatör...  Foto: Gunne Ramberg
  • Många resande. Martin Pålsson är en av konduktörerna på museibanan i Roslagen. Här har han fullt upp med att klippa biljetter i en av de välbesatta vagnarna.  Foto: Gunne Ramberg
  • Naturupplevelser. Vackra vyer kan skådas när rälsbussen vaggar fram på det smala spåret genom lummiga uppländska lövskogar med åldriga ädelträd.  Foto: Gunne Ramberg
  • Härliga vagnsmiljöer. Det är vad som bjuds resenärerna med ångtågen på museibanan i Roslagen. Att sitta på de gamla träbänkarna i tredje klass när tåget dunkar fram på det smala skarvspåret ger många en rejäl nostalgisk kick.  Foto: Gunne Ramberg
  • Gamla rälsbussar. På museibanan finns fyra gamla rälsbussar och två släpvagnar som ett intressant komplement till ångtågen. De som vill ha maximalt utbyte av besöket kan även passa på att ta en tur i något av de välvårdade ekipagen från 50-talet.  Foto: Gunne Ramberg
  • Största ångloket på BLJ. Thor, eller lok nummer fem, var den enda tendermaskinen och dessutom det största ångloket på Byvalla-Långshyttans järnväg. Här ses det i samband med rundgång vid Marielunds station.  Foto: Gunne Ramberg
  • Pigg 98-åring från Dalarna. Thor är så mycket dalalok det kan bli, byggt i Falun 1909 och i trafik mellan Långshyttan och Byvalla fram till 1964 då det drog sista tåget på hemmabanan. Som en pigg veteran tuffar det numera fram med gammaldags persontåg på museibanan i Roslagen.  Foto: Gunne Ramberg
  • Populärt utflyktsmål. Museibanan mellan Uppsala och Faringe i Roslagen är ett populärt utflyktsmål som varje sommar lockar stora skaror resenärer från när och fjärran. Här är det ”resandeutbyte” vid Marielunds station där många steg av ångtåget för att åka vidare med rälsbuss.  Foto: Gunne Ramberg

Annons

Den aktuella bandelen är en 32 kilometer lång rest av det en gång så stora smalspårsnätet i Roslagen. Efter omfattande nedläggningar är det nu starkt decimerat. Det mesta är borta. Kommersiell trafik förekommer endast på Stockholm Östra-Kårsta och de korta sidolinjerna till Österskär och Näsbypark.

I dag är sträckan Uppsala-Faringe bevarad för framtiden som ett levande museum. Uppsala kommun äger marken och föreningen den rullande materielen och de flesta byggnaderna vid järnvägen.

Reservatet, på lagom avstånd för en dagsutflykt från Dalarna, är emellertid inte bara ett monument över Roslagsbanorna. I samlingarna finns även lok och vagnar från andra smalspåriga järnvägar som inte längre existerar.

Förutom Thor, som är den förnämsta attraktionen, representeras Dalarna även av den lilla tankmaskinen "Långshyttan" och Fredriksbergsbanans dito "elvan". Men "Långshyttan" körs bara i begränsad omfattning och "elvan" kräver mycket arbete innan den kan sättas i trafik.

Tidningens medarbetare har gjort en tripp med "Lennakatten" som blivit ett, om än något märkligt, begrepp för hela verksamheten.

- Här på banan fanns en gång en ångvagn som tyvärr inte är bevarad. Den lät som en katt, den fräste, och folk i Uppsala började kalla den för Lennakatten, klargör konduktören Martin Pålson, en av 170 aktiva medlemmar i museiföreningen.

Färden till Faringe fram och åter blev som en resa i tiden. Det var inte svårt att föreställa sig hur det var när Thor med vagnar ångade fram på gamla BLJ och stationer/hållplatser som Lerhyttan, Stjärnsund och Rörshyttan passerade revy utanför kupéfönstren.

- Nästa Marielund, byte för resande mot Faringe!

Konduktörens utrop skingrar de nostalgiska drömmarna om en epok som aldrig återkommer.

Det är dags att gå ombord på ett rälsbusståg, en över 50 år gammal motorvagn med släpvagn, som fortsätter vidare till museibanans slutstation.

Vid uppehållet vid Almunge station har vi förmånen att beundra ännu en raritet från gamla BLJ, den omsorgsfullt restaurerade lastvagnen nummer 121 som byggdes redan 1898.

Om Byvalla-Långshyttans järnväg kan nämnas att den var en så kallad bolagsbana och drevs som ett dotterbolag till Fagerstakoncernens Klosterverken. Banan var huvudsakligen en transportled för råvara och färdiga produkter till och från bruket i Långshyttan.

Persontrafiken började trappas ned redan i början av 50-talet när de så kallade arbetartågen ersattes av landsvägsbussar. Trafiken inskränktes till bara en dubbeltur på banan, ett morgontåg från Långshyttan till Byvalla fram och åter. Så kom det att förbli fram till det bittra slutet.

Mer läsning

Annons