Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ämbetsgatan med samma sten då som nu

Annons

Stadshotellet till vänster på bilderna är sig lik. Till och med den gamla skylten finns kvar. Hotellet byggdes 1860 och har byggts till och om vid ett flertal tillfällen sedan dess. Den del som nu inrymmer en pub och där Systembolaget tidigare var inrymt byggdes till exempel 1930.

Krog och gästgiveritraditionen i området går dock långt tillbaka i tiden. 1641 pålyste drottning Kristinas förmyndarregering att gästgiverier skulle inrättas i städerna. I Hedemora löstes detta genom att landshövdingen erbjöd en kronogård vid torget för verksamheten. Inspektorn Erik Eriksson, som hade ansvar för att inrätta gästgiveriet, kunde dock bara konstatera att gården var i så uselt skick "alldeles nedrött och avhyst", så han rev den gamla gården och byggde nytt.

Det mesta av Hedemora lades i aska vid den stora branden 1754, men redan tre år senare kunde Abraham Hülphers vid besök i staden konstatera att det fanns gott om utskänkningsställen. Magistraten tillät dock inte fler än åtta huvudkrogar, detta på en befolkning på omkring 800 personer.

På andra sidan Ämbetsgatan mot torget ligger den Sahlbergska gården som är en av Hedemoras bäst bevarade exempel på kringbyggda stadsgårdar. Byggnaderna uppfördes i liggande timmer strax efter den stora branden 1849. Gården skulle behålla timmerfasaden ända fram till 1890-talet då gårdarna vid Ämbetsgatan och Kyrkogatan reverterades.

Gården har fått sitt namn efter den legendariske bokhandlaren Filip Sahlberg. Vid torget hade det bedrivits bokhandelsverksamhet sedan 1850-talet. Affären var filial för ett par olika bokhandlare i Falun. Mellan 1880 och 1890 förestod Filip Sahlberg filialen och 1891 övertog han rörelsen. Verksamheten expanderade och knoppades av med filialer i Avesta, Säter och Långshyttan.

Till sist några ytterligare ord om gatsten. Efter Ämbetsgatan och på Stora Torget finns den gamla gatstensbeläggningen kvar, På torget har vi till och med kvar fältstenen som hämtades från åsen. Fältstenen är rik på den hårda porfyren som genom den smältande istids-isens försorg fraktades hit från norra Dalarna.

Vi kan tycka att kullerstenarna är ett pittoreskt inslag i stadsbilden och nog är det värt att bevara de få stenläggningar som finns kvar av denna typ. Med det var få som saknade fältstenen från åsen är den ersattes av tuktad sten hämtad från Västkustens stenhuggerier.

Karl Trotzig, som skrev Hedemora stads historia, och som värnade den lilla pittoreska småstadens kvalitéer, skulle nog bli förvånad om han fick veta hur mycket vi rivit. Man han skulle nog bli ännu mer förvånad om han finge veta att vi behållit fältstenen på Stora Torget. Så här skildrar han i sin historia skriven på 30-talet, kullerstenarnas försvinnande ur stadsbilden:

"Åter en del av idyllen Hedemora, som måst vika för den nya tiden. Ty att ha gator av profyr var nog inte många städer förunnat. Men nu slipper man i alla fall den knottriga rullstensgatan, som för den med ömma fötter begåvade var en plåga och en pina, för att inte tala om den öronpina en skramlande kärra kunde bereda den invid gatan boende. För att den moderna tidens självgående "kärror" skola löpa mjukt och tyst, måste allt, till och med idyllen, vika."

PETER GUSTAVSSON

Mer läsning

Annons