Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ambassadörs tårar gav krismedvetande

Annons

En gråtande ambassadör i telefon med ett krismöte på UD kan ha varit den faktor som väckte svenska regeringen efter tsunamin i Indiska oceanen.

Den slutsatsen drar två forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i en utredning som nu presenterats. Uppdraget fick FOI av Katastrofkommissionen 2005. Det gällde att studera varför det tog så lång tid innan svenska ansvariga förstod katastrofens vidd.

Nästan 300|000 människor dödades av vågorna, varav 543 var svenskar. Ändå dröjde det över ett dygn innan statsminister Göran Persson fick situationens potential klar för sig.

Vändpunkten, enligt FOI-forskarna, var troligtvis ett krismöte på UD som dåvarande kabinettssekreterare Hans Dahlgren kallat till klockan 10 måndagen den 27 december 2004. Då var huvudfrågan ännu hur kapaciteten i UD:s växel skulle kunna ökas. Som mest kom 90 samtal i sekunden.

I mötet deltog Jonas Hafström, ambassadör i Thailand, per telefon. Gråtande berättade han om förödelsen han bevittnat i Khao Lak och Phuket.

Utrikesminister Laila Freivalds talade då direkt med Hafström. Sannolikt fick hon också först då veta att 15|000 svenskar fanns i området. Efter mötet meddelade Dahlgren statsminister Persson att lika många kunde ha omkommit som vid Estoniakatastrofen drygt tio år tidigare.

Att dessa insikter inte kom tidigare spårar de båda forskarna, Kerstin Castenfors och Ann Ödlund, till en kombination av orsaker. Händelsen sågs först, och inte orimligt, som en biståndsinsats, riktad mot främst Sri Lanka. Den föreställningen bidrog senare till en låsning, det var svårt att byta perspektiv. Brist på tydlig information, samt den sedermera klarlagda bristen på rutiner, kunskaper och erfarenheter från den sortens krishantering, var andra bidragande orsaker.

Krisledningsbristerna blev särskilt tydliga när frågan nådde de högsta beslutsnivåerna, enligt FOI.

TT

Mer läsning

Annons