Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alternativ för äldres boende

Annons

Varför diskuteras inte möjliga mellanformer av äldreboende? I stället pågår i hela Dalarna en omfattande nedläggning av platser, främst i servicehus. I Falun exempelvis, ska det enligt socialnämnden numera bara finnas två boendeformer för äldre: 'kvarboende' i det egna hemmet och 'särskilt boende' för de mycket vårdkrävande.

Men många äldre skulle se även ett 'bantat servicehus' som attraktivt, där vård och omsorg sköts som om man bodde i vanlig lägenhet, men där det finns gemenskapsutrymmen och möjligheter till en tillvaro tillsammans med andra. En sådan alternativ boendeform mellan 'kvarboende' och 'särskilt boende' kan utvecklas ur de nedlagda servicehusen.

På Britsarvsgården i Falun, ett omvandlat servicehus, pågår ett arbete med aktiviteter baserat på de boendes och frivilligorganisationernas engagemang, där kommunen bidrar med lokaler och en anställd fritidsledare. På Dalarnas forskningsråd har vi följt arbetet. Vår studie visar att det går att skapa en ideellt driven verksamhet men att fritidsledaren är viktig för att komma igång och för att de frivilliga eldsjälarna ska orka och känna sina insatser som meningsfulla.

Men vad händer med de övriga nedlagda servicehusen i kommunen? Problemet med dessa är att när husen inte längre räknas som 'särskilda boenden' så har socialnämnden inget ansvar för verksamheten där. Vad som händer med tidigare gemenskapsutrymmen och aktiviteter verkar i dagsläget vara helt beroende av fastighetsägarens goda vilja och de boendes initiativförmåga.

Lämpliga boendeformer för de äldre är dock inte socialnämndens ansvar. Kommunledningen har enligt lag ansvar för att det finns bra bostäder anpassade för olika gruppers behov.

I bostadsprogrammet för äldre (fullmäktigebeslut väntas i dag, den 16 juni) diskuteras äldres behov, men man stödjer sig helt på socialnämndens omstrukturering där de gamla förväntas bo kvar hemma ända tills de inte klarar sig längre.

Man låter alltså socialnämndens vårdpolicy bilda grunden för en bostadspolitik för äldre. Men en bostadsförsörjning med hänsyn till äldres behov måste också ge alternativa boendeformer som kan ge en god social miljö.

Attraktiva äldreboenden ger också en rörligare bostadsmarknad om äldres tidigare bostäder kan frigöras för yngre bostadssökande. Dagens vårdpolicy är helt orimlig med det syftet. Änkemannen i sin allt för stora villa ges inget alternativ, utan måste bo kvar tills han inte klarar sig längre.

En rörligare bostadsmarknad kräver dock boendeformer som det är värt att flytta till för den äldre, värt att överge den invanda miljön för, med dess nätverk av vänner och grannar. Ett boende med gemenskapsutrymmen, samvaro och aktiviteter kan dock för många äldre vara viktiga värden för vilka man är beredd att överge sitt gamla hem.

Det räcker inte med socialnämndernas ansvar för vård och omsorg. Det behövs en övergripande diskussion där bostadspolitik även gäller äldres sociala behov och inte bara handlar om tillgänglighet och grönområden. En sådan politik är dessutom viktig för att skapa en rörlig bostadsmarknad.

INGA MICHAELI

Inga Michaeli är filosofie doktor och forskare vid Äldreforum inom Dalarnas forskningsråd. Hon arbetar främst med äldreomsorgens organisation och mötet mellan olika yrkesgrupper. Gråzonen mellan landsting och kommun har hon avhandlat i rapporten "Stödstrumpor och ögondroppar".

Mer läsning

Annons