Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Älska vintern!

Annons

Snö och kyla drabbade oss oförhappandes. I Stockholm fungerade snöröjningen så dåligt att kungliga hovstallet fick tillfälle att framföra hästdragna antika slädar på huvudkommunens gator. Säga vad man vill om monarkin, men klimatanpassad är den.

De nyinköpta, mycket eleganta Reginatågen, som trafikerar Dalarna måste däremot tas ur trafik, därför att hjulringarna släpper från hjulen på grund av de spänningar kylan åstadkommer i materialet. Tågen är dock tillverkade i och för detta kylslagna land. Finns ingen erfarenhet bevarad från de gamla rödbruna tågens tid? De som tämligen problemfritt drogs först med ånglok, sedan med dieselditon och slutligen med el-lok genom Dalarna upp till Mora. De klarade minsann 30-talet minusgrader.

Kanske skillnaden består i att SJ fordomdags hade anställd personal, som med speciella hammare på meterlånga skaft knackade på vagnshjulen vid stationsuppehållen och av ljudet kunde avgöra om hjulringen börjat släppa från hjulet. Hjulknackarna har varit komplett osynliga i åratal. Tillhör troligen ett utdött släkte i rationaliseringarnas tidevarv.

De ytterst ansvariga - vädergudarna - låter sig svårligen placeras inför Pontius Pilatus. Syndabockar måste till.

I Stockholm och andra hårt snödrabbade kommuner träter partierna om vems felet är. På riksnivå har näringsminister Rosengren placerat järnvägsföretagen på de anklagades bänk. Ska huvuden rulla? Eller kommer han mer konstruktivt att kräva hjulknackningens återinförande vintertid?

Vintern kräver livsstilar, som numera svårt förslappats av sista årens evinnerliga tjat om växthuseffekten. Betänk att somliga seriösa vetenskapsmän anser att en ny istid snarare än en ny värmeepok väntar oss bakom stugknuten. Som obotlig optimist spår undertecknad att växthuseffekt och istidstendens i stort sett tar ut varandra, varför ingenting remarkabelt händer med klimatet. Enstaka köldknäppar och vissa värmeböljor måste vi emellertid räkna med.

Nu är det köldknäpp som gäller. Den som vill mentalt rusta sig för kung Bores bistra villkor läser lämpligen Frans G Bengtssons underbara essä Vintermänniskan (ingår i samlingen "De långhåriga merovingerna"), som hänfört skildrar den kalla årstiden och erbjuder en hel livsattityd.

"Solen blir liknöjd och snål, åker inte längre med fyra hästar, tar kort promenad och allt kortare, vänder halvt ryggen åt allting, grinar olustigt och kryper tidigt till sängs."...

..."Ty utanför råder den andra världen och tre steg från dörren är den redan allenarådande med fin snö i ansiktet, köld, vind och mörker, förtonande ljud av en skodd hovs spark mot en spiltbom, ett första rossligt galande ur innandömena av ett hönshus; upplysta ladugårdsfönster, skuggkonturer av en länga; orionbältet plötsligt, genom en reva i skyn, som ett ädelstensarrangemang bak en klunga björkars oroliga svarta skelett..."

- Äntligen är den där mjäkiga sommaren över! utropar undertecknad mentalt stärkt av lektyren.

HANS LINDQUIST

Mer läsning

Annons