Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alltid redo - för scouting

Annons

Scoutingen lever.

Det är mörkt ute när 25 miniorer träffas. Höstvinden sliter i träd och husgavlar.

Inomhus håller ledarna Röde Eriksson och Rolf Hedrén upprop. Sedan väntar ceremonin.

Då går barnen in i Riddarborgen - ett rum som man inrett som en borg med tinnar och torn. Där är beckmörkt. De sätter sig i en ring. En efter en tänder de en tändsticka, som de låter gå runt. Ljuset är signalen för scouternas aktiviteter den här kvällen.

- Många tror att scoutverksamheten är på väg att dö ut. Men så är det inte. Bara i den här kåren är vi 80 barn plus ledare, säger Rolf Hedrén, som varit scout och scoutledare i många år.

Kopparbergets scoutkår, som håller till på bottenvåningen i Främby gamla skola, har fyra nivåer:

3 Miniorerna, 8-9 år.

3 Juniorerna, 10-11 år.

3 Patrullerna, 12-14 år.

3 Seniorerna.

En gång i veckan samlas de här på vintern. De leker, pysslar med olika slags hantverk - och lär sig honnörsorden, som varje scout lever efter.

På somrarna är det det traditionella friluftslivet som gäller: skogsvandringar och lägerliv.

- Scouting passar alla. Och här är alla lika viktiga. Barnen får lära sig hyfs och vett, säger Hedrén.

- Dessutom får man lära sig massor om växter och djur och sjukvård. Och eftersom scouterna finns i många länder blir det också en internationell prägel på verksamheten.

På väggen i Riddarborgen hänger ett plakat med scouternas budord. Bland de ord de lever efter finns vördnad, ärlighet, pålitlig, visa hänsyn, vara en god kamrat, vårda naturen och alltid vara utrustad med ett gott humör.

Scouterna avlägger ett löfte att följa reglerna.

Och den karaktäristiska hälsningen - två fingrar mot pannan, alltid redo - finns förstås kvar.

- Att vara scout är superkul, säger exempelvis Viktor Eriksson, nio år, med målarpenseln i högsta hugg.

Scoutkåren har en stuga i Aspeboda. Det planeras ett läger där - för de lite äldre - i december.

Annars håller de till i den gamla skolan i Främby. Nedsliten på utsidan, men trivsam inomhus.

Men brandmyndigheterna är inte så glada. Scouternas träpanel och små hemliga rum är inte det allra bästa ur brandsäkerhetssynpunkt.

- Vi hoppas och tror att vi ska kunna vara kvar här. Vi trivs verkligen, konstaterar Rolf Hedrén.

PER MALMBERG

Mer läsning

Annons