Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äldreomsorgens heliga kor

Annons

Under de senaste årtiondena har antalet mycket gamla människor i Dalarna ökat snabbare än någonsin tidigare. Efter en kort avmattning tar ökningen ny fart omkring 2020. Då börjar den stora generationen av fyrtiotalister att åldras på allvar.

Redan i dag behöver äldreomsorgen ett stort tillskott av personal. Men intresset för att arbeta där blir allt mindre. Och alldeles för många av dem som fått arbete inom äldreomsorgen söker sig snart nya jobb.

En studie vid Dalarnas forskningsråd visar att ungdomar är skeptiska till att arbeta inom äldreomsorgen. De tycker att det är en för stressig arbetsmiljö, att de har för litet att säga till om och att arbetsledningen brister; bara för att nämna några punkter i kritiken.

Jag menar att det finns några idéer om vad arbete inom äldreomsorgen innebär, eller vad arbetet kräver, som behöver synas i sömmarna. Kalla dem gärna heliga kor, idéer som på något sätt kommit att uppfattas som ovedersägliga eller omöjliga att göra något åt.

r Den första av de heliga korna är: Det är trist att arbeta inom äldreomsorgen.

Ja, visst kan det vara tungt att arbeta där. Men är det så illa som massmedierna framställer det? Äldreomsorgen har blivit en "snyftbransch" i reportagen. De positiva sidorna kommer inte fram, till exempel de nära kontakterna och att man känner sig behövd och uppskattad.

Och om det finns problem: De går att göra något åt. Brister i arbetsmiljön får inte leda till uppgivenhet utan måste ses som en uppfordran till åtgärder. Det är bara att sätta i gång. Det behöver göras om det ska finnas tillräckligt med personal när 40-talisterna blir gamla.

Ett arbete känns sällan trist om man känner sig uppskattad och delaktig. Särskilt yngre människor vill vara med och bestämma. De som vuxit upp under 1900-talets sista årtionden accepterar inte ett arbete där de inte syns och där de inte får tillräckligt erkännande.

r Den andra heliga kon är: Arbetet är så ansträngande att det inte går att hålla på ända fram till pensionsåldern. Den verkliga pensionsåldern för personal inom äldreomsorgen är inte ens 60 år. Delvis är det en följd av den högt uppdrivna arbetstakten. Men det går att göra förändringar så att de som arbetat länge kan fortsätta ett tag till. Arbetet och arbetstiden måste då anpassas efter varje individs behov och möjligheter.

Ansvaret för att skapa en arbetsmiljö som gör det möjligt att arbeta fram till pensionsåldern måste läggas på rätt axlar. Och det är inte personalens, utan arbetsgivarnas och politikernas. På dem hänger det om det i framtiden ska kunna ses som självklart att man kan arbeta fram till 65 års ålder.

Att avskaffa de heliga korna är också en fråga för arbetsledningen. Cheferna måste få den tid och de resurser de behöver. Det går inte att öka belastningen på dem så mycket att de inte hinner med sina viktiga uppgifter att skapa trygghet och arbetsglädje hos personalen.

Massmedierna har ett stort ansvar för att de heliga korna inom äldreomsorgen granskas. Jag tycker att medierna gör fel när de mest beskriver äldreomsorgen som en problembransch. Den bör i stället framställas som en bransch full av möjligheter, för den yngre och den äldre personalen.


CLAES HERLITZ
Claes Herlitz är docent och verksamhetsledare vid ÄldreForum, Dalarnas forskningsråd.

Mer läsning

Annons