Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äldredepression - ett försummat problem

Annons

Depression hos äldre är ett mycket stort, allvarligt och försummat problem. Det är dessutom en enorm utmaning. Prevalensen i en totalbefolkning är 58 procent - i snitt drabbas varannan kvinna och var fjärde man. Äldre har en klart högre prevalens. På äldreboenden och geriatriska avdelningar beräknas var tredje till varannan vara deprimerade. Risken att drabbas ökar med stigande ålder.

Samtidigt blir befolkningen snabbt allt äldre. 1950 uppmättes medellivslängden i världen till 36 år. 1990 hade den ökat till 65 år.

Ålder i sig orsakar inte depression, dock är hög ålder en tid av omfattande förändring - socialt, psykologiskt och biologiskt - och olika riskfaktorer sammanfaller. Man förlorar ofta vänner och närstående, självständighet och trygghet. Minskad självkänsla och fysisk sjukdom är vanligare hos äldre, båda uppvisar samband med depression.

Det är heller inte ovanligt med substansbetingad depression. Äldre boende på servicehem använder i snitt 13 olika läkemedel (utskrivna av fyra olika läkare), som kan vara toxiska och leda till depression.

Att få äldre diagnostiseras och behandlas har flera orsaker. Utöver att ängslan och oro uppfattas som typiska karaktäristika och inte som allvarliga symptom, är kunskapen om depressioner mycket bristfällig. Upp till 75 års ålder finns noggranna studier, men från 80 år finns nästintill ingen forskning alls. Det görs heller inga satsningar på området, trots att de allra äldsta är en stor och expanderande grupp. För att utreda och diagnostisera depression krävs dessutom att patienten är "drogfri" 3-4 veckor. Vidare skiljer sig symtomatologin vid depressionssjukdom hos äldre påtagligt från yngre.

Sjukdomsbilden hos äldre domineras av ängslan/ångest, och somatisering (kroppssmärtorna övergår ofta i hypokondri) och trötthet. Det gör det svårt att identifiera depressionen utifrån de generella kriterierna - det är dock viktigt att poängtera att det finns reliabla diagnostiska instrument. I tillägg förekommer även kognitiva störningar, psykotiska symptom och paranoida tankar.

Ytterligare en allvarlig aspekt är självmord. Suicidfrekvensen är större hos äldre än i totalbefolkningen. Gruppen 65 år och uppåt svarar för en fjärdedel av alla självmord. Män över 80 år är den grupp som har den allra högsta självmordsfrekvensen. Intressant nog är depression är den vanligaste bakomliggande orsaken och största riskfaktorn.

Det är av största vikt att depressioner hos äldre uppmärksammas och utreds, inte minst då över 80 procent blir symptomfria efter behandling. Att införa screening av äldre en gång om året är en möjlighet, som dessutom vore ekonomisk försvarbar. Ett annat möjligt alternativ som diskuterats är att utarbeta en ny diagnos, anpassad efter äldres symptombild - depression/ångest.

Gruppen äldre är resurskrävande och växande, vilket innebär ytterligare stödbehov och kostnader. Det kommer att ställa omfattande krav på samhället, speciellt äldrevård/omsorg. Idag omsätts inte befintlig kunskap om allmänsituationens betydelse för människan, behovet av stimulans och social samvaro. Förstår man inte den åldrande människan är det heller inte möjligt att minska kostnaderna. Tvärtom har vi idag en situation som innebär till-tagande problem på många områden, som framförallt drabbar individer. Som kostar för mycket pengar och för många liv.

ÅSALINNEA DAVIDSSON, ÄR DOKTORAND I KLINISK PSYKOLOGI VID PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN, STOCKHOLMS UNIVERSITET. UNDERSÖKER DEPRESSIVITET OCH ÅNGESTTILLSTÅND. HON ÄR 23 ÅR GAMMAL OCH BÄRDIG FRÅN SV&

Mer läsning

Annons